Idag är barnvaktsdag, och det var gullungen G (femton månader)’s tur att spendera en dag i mosters sällskap. Hämtade honom klockan nio, då det var fint väder, men strax efter att Becca kom förbi började det ösregna, och sen höll det i sig hela dagen, så vi kunde inte gå hem och lägga honom vid lunch som vi tänkt, utan fick vara kvar hos mig och det gick ju underbart lysande. Det där var sarkasm, förresten.
Han somnade till slut i sin vagn, och sov i enoch en halv timma, och sedan sov han ovanpå mig i en kvart eller så utav de fyrtio minuterna han krävde att jag skulle gosa med honom. Och sen blev han våldsam. Han stod i soffan och ställde sig på mig hela tiden. Jag sa Aj, hela tiden, vilket han till slut uppfattade som en lek, så han sa ”Aj,” och ställde sig på mig hårdare. Självklart var det roligt, och smärtsamt på samma gång, men så började det göra ont och jag fick andnöd, nästan, av skratt. Det tog mig tre försök att åkalla Beccas uppmärksamhet så at hon fick ta bort honom tills jag lugnat ner mig. En stund senare satt vi och kittlades i soffan, och då började han nypas. Hårt. När jag äntligen fick honom att sluta, då bytte han ställning, ställde sig upp gjorde en skrämmande glad grimas och attackerade.
Han påminde om de där väldigt små dinosaurierna i Jurassic Park II. Så nu heter han Dino istället för gullunge G.
Ia skriver inte 