RSS

Jag är visst tretton igen

02 Aug

Jag var i Charlottenberg förra veckan, och fick med mig lite dvd-boxar, bland annat första säsongen av Roswell. Kära gamla Roswell. Min favoritserie när jag var tretton, fjorton. Jag älskade den här serien. Dyrkade den nästan, var kär i Jason Beer (förstår det inte nu visserligen), och det var veckans höjdpunkt på torsdagen när det gick runt fem på dagen tror jag. Efter Family Guy.

Det blev en nostalgi-tripp som heter duga, och jag såg snabbt igenom hela säsongen. Sen började jag om, för när jag kom till slutet ville jag se the Pilot igen. Och nu har jag sett allt igen. Och jag vill börja om och se allt för tredje gången.

Eftersom jag gillar att analysera vad jag gillar har jag kommit på varför jag hela tiden vill börja om. Det är lite Laura Palmer syndromet.

Sheriff Valenti är nyckeln till varför början är så frestande när jag väl kommit till slutet. I början av serien är sheriffen misstänksam och fullt övertygad av att Max är en utomjording och livsfarlig. Mina favortavsnitt är när de nästan blir tagna av honom. Sen blir det mer komplicerat, för sheriffen börjar bete sig lite underligt. Man undrar om han ändrat åsikt? Eller fejkar han bara? Man längtar efter den stund då han antagligen får reda på sanningen, eller ännu senare i serien, längtar efter att de ska berätta för honom själva. Jag har tänkt mig den konversationen minst ett dussin gånger.

Och så kommer den imponerande tre avsnitt långa finalen och sheriffen är på deras sida, och han får höra sanningen, äntligen! Och då saknar jag den spänningen som kom av att han inte visste, så då vill jag börja om. Jag vill helt enkelt tillbaka till att mysa i alla Max/Valenti- konversationer och möten.

Jag tror, av den här anledningen att jag inte kommer köpa de andra två säsongerna än på ett tag. Min cirkel av längtan, fantasier och tillfredsställelse kan få hålla på ett tag.

Vad gör det att jag spelar samma film om och om igen? Egentligen?

 
1 kommentar

Publicerat av på augusti 2, 2010 i Film

 

Etiketter:

Ett svar till “Jag är visst tretton igen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: