RSS

Jag vet en gubbe vars rädslor borde vara befogade

22 Jan

Jag har läst och gjort de nödvändiga anteckningarna ur Sigmund Freuds ”Det kusliga”, till min kusliga kurs (Det kusliga i litteratur, film och konst alltså). Tydligen har jag, utav mitt tidigare uppsatsarbete lärt mig att:

Skriva om min anteckningar till förståelig svenska i mina egna ord, så är det liksom redan gjort.

Per automatik och utan att tänka på det, sätta ut sidhänvisning i texten, så jag snabbt hittar tillbaka om jag skulle behöva.

Tänka tanken – och vad kan jag tillföra till detta, alternativt – och hur kan detta relateras till det jag läste förut?

Det var bra att skriva uppsats alltså. Nästa uppsats jag gör borde bli enormt mycket bättre än min bebis ”Människan och Naturen i Mary Shelleys Frankenstein or The Modern Prometheus.”

Men Freud. Freud Freud Freud. Jag gillar honom inte. Jag kan säga det redan nu, och hur jag ska kunna hålla mig från att såga honom totalt i kortuppsatsen jag ska skriva framåt våren, det vet jag inte. Det han skriver om det kusliga är förstås spännande och intressant och så, det är inte det som är problemet. Exempel menar han att det vi finner kusligt delvis kan vara det som vi trodde för, eller som människan trodde för, som vi nu förkastat, men som kommer tillbaka och tvingar oss att fundera på om vi vet det vi vet, eller kanske finns det spöken i alla fall? Men det är inte det som är problemet, som sagt.

Han menar att människor (Ja, ni ser att det står människor va?), tycker det är kusligt när Sandmannen i E.T.A Hoffmans berättelse river ögonen ur folk, eftersom vi (vi människor alltså, han talar fortfarande om människor) är rädda för – ja kan ni tänka er vad alla människor, fortfarande människor, är rädda för? – att vår penis ska ramla av. Eller menar han kanske detta i kombination med penisavund för den hälft av mänskligheten som inte har en penis? Eller kanske att kvinnor inte blir rädda? Är det måhända en komplimang nedgrävd djupt under den misogyna teoriframställningen? Eller nej, jag vet. Kvinnor är inte människor, det är så det är. Den manliga vita heteronormen som vanligt.

Om Freud hade träffat mig, så finns det en chans att han själv hade fått leva med penisavund för resten av sitt liv. Det är bäst att Nicholas Royle har något annat att komma med.

 

 

 

Idag är jag lite extra feministisk. Men jag hoppas att det inte märktes.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på januari 22, 2013 i Böcker, Litteraturvetenskap, Random thoughts

 

Etiketter: , , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: