RSS

Kategoriarkiv: Böcker

A Game of Thrones

Jag har nu läst A Game of Thrones, första delen i serien A Song of Ice and Fire. Notera att boken heter Game of Thrones. ”A”. Utan A då talar vi om TV-serien, men det här ska inte handla om TV-serien, utan om boken.

Normalt gillar jag inte att börja läsa serier som inte är färdiga, det tar mig tillbaka till tonåren då en stor del av internetsurfandet bestod av febrilt sökande efter nyheter och rykten om nästa Harry Potter-bok. Denna serie skrivs dessutom extremt långsamt, med sista boken planerad till 2018, enligt vad Goodreads rapporterar, men vem vet liksom?

Eftersom en riktigt djuplodande analys av boken skulle kräva just en läsning av hela serien, och jag tänkte låta det gå minst en månad innan jag tar mig an nästa bok i serien, tänker jag här nöja mig med att lista tre saker jag gillade, och tre saker jag inte gillade, så får vi se hur domen faller när jag blir färdig.

3 saker jag gillade med A Game of Thrones:

1. Fokalisationen. Varje kapitel får tilldelat en karaktär varigenom vi får ta del av handlingen. Resultatet blir att läsaren hålls ovetande om en hel del detaljer, precis som karaktärerna blir. Dessutom leds vi att sympatisera med karaktärer ifrån motsatta sidor av samma konflikt, såsom Catelyn Stark och Tyrion Lannister samtidigt.

2. Vargarna. Hur översätts direwolf till svensk? Hursomhelst, jag gillar hur de så att säga är med och representerar Starkfamiljens öde. Som Sansa varg, Lady. Sansa blir ställd en fråga, i egenskap av vittne till bråket mellan Arya och prins Joffrey, och när hon inte ställer sig på sin systers sida, blir hon så att säga straffad genom att Lady dödas. Hennes varg dödas, alltså det som gjorde henne till en Stark försvinner, vilket mycket lättare gör henne till måltavla och offer för prinsen och drottningen.

3. Avsaknaden av distinkt polarisering av onda och goda karaktärer (John Ronald, I’m looking at You!)

3 saker jag inte gillade med A Game of Thrones

1. Representationen av kvinnnor. Återigen, samma gamla. Det känns som om alla kvinnor bara går omkring och är medvetna om sin sexualitet hela tiden, som om deras existens surprise surprise bestämdes genom deras reproduktionssystem. Arya får väl vara undantaget då, men min åsikt om pojkflickor som komplement till fånerier, den utvecklar jag nog ännu mer till nästa bok.

2. Representationen av andra folkslag. Att Westeros är någorlunda inspirerad av Britland är väl ingen överraskning? Så vad blir då det parfymdoftande Österlandet? Barbarer såklart. Edward Said* vänder sig i sin grav – Är han död förresten?

3. The Night Watch’s storyline. Jag vet att den är viktig, och blir ännu viktigare längre fram antar jag, men varje gång jag vände blad och såg att det var Jon Snows tur i nästa kapitel ville jag nästan hoppa över det och komma tillbaka till den ”riktiga” handlingen. Kanske var det för många plotlines att involvera sig i rent emotionellt.

Slutsats: Så här i början av serien är jag lite försiktigt och sätter 6p av 10. Vissa saker kan få upprättelse i följande böcker, andra kan förvärras. A Clash of Kings väntar, men nog inte förrän i Mars

 

* Edward Said; känd inom Postkolonialism. Skrev ”Orientalism”, ett riktigt himla skitviktigt verk.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på februari 14, 2014 i Böcker, Litteraturvetenskap

 

Etiketter: , , ,

W.B. Yeats

För 75 år sedan idag dog poeten William Butler Yeats, som fick nobelpriset 1923. Men jag är så upptagen med att läsa viktiga texter som Muminböckerna och A Game of Thrones, så jag hinner inte med obetydliga poeter…

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på januari 28, 2014 i Böcker

 

Etiketter: , , ,

Gilgamesheposet

Världens äldsta kända nedskrivna skönlitterära verk – Gilgamesheposet – stod med på min litteraturlista för en av vårens kurser. Jag tänkte att den måste vara extremt tråkig och trögläst, så jag började så fort jag fick tag i den.

Men den var inte tråkig och trögläst. Den var ganska snabbläst. Intressant kan jag ju knappast påstå att den var, förutom som just i egenskap av en mycket gammal och välkänd historia.

Gilgamesh har gudablod i sina ådror och är kung, men en inte så värst bra sådan. Han behöver tas ner på jorden lite grand, så folket ber till gudarna om hjälp. Hjälpen kommer i form av Enkidu, som Gilgamesh inser är hans like, vilket han behöver – en vän. Enkidu och Gilgamesh går på äventyr tillsammans, men efter att ha gjort lite för mycket för att göra gudarna arga, bestämmer de senare sig för att döda en av dem, och landar till slut på att det är Enkidu som ska dö. Gilgamesh inser att han också är dödlig, och tyngd av sorg ger han sig ut på en resa för att hitta odödlighet. Han lyckas inte.

Inte något jag skulle rekommendera för vem som helst, men läsvärt för den som gillar gamla texter där hela rader ibland upprepas, och andra helt utelämnats, eftersom de inte hittats.

 

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på januari 18, 2014 i Böcker, Litteraturvetenskap

 

Etiketter:

Planet Narnia

Jag har efter många om och men läst färdigt Michael Wards Planet Narnia. The Seven Heavens in the Imagination of C.S. Lewis, ett verk som försöker ge en tolkningsnyckel till C.S. Lewis Narniad, och som i min mening också lyckas. Att försöka förstå de sju böckerna som helhet har hittills varit ganska svårt, och det hae till och med påståtts vara rent omöjligt.

Michael Ward menar att Lewis avsiktligt bakat in symbolik till de medeltida sju planeterna, en för varje bok, som en sorts inkarnation av Kristus/Gud. Mängder av saker som hör ihop med en specifik planet dyker nämligen upp i respektive roman.

Till Jupiter hör det kungliga, julen, Jupiter är störst och viktigast, och hör till den första boken Häxan och Lejonet. Mars, kriget och ridderligheten, hör till Caspian, Prins av Narnia. Solen, om innan den heliocentriska världsbilden troddes vara en planet, märks såklart i skeppet Gryningen, Månen och dess sammanhörande metall silver, spelar stor roll i Silvertronen. Merkurius kopplas till talets gåva, och figurerar mycket i den bok där de talande djuren ges mest utrymme, Hästen och Hans Pojke. Venus, livet och rentav den vackra kvinnan själv, hittar vi i Narnias skapelse i Min Morbror Trollkarlen, och till sist, slutet och döden hos Saturnus i Den Sista Striden.

Jag fann Wards bok mycket övertygande, särskilt då han poängterar avsiktligheten med det hela och sannolikheten att Lewis njöt av lite hemlighetsmakeri kring tolkningen av hans verk.

Ett är då sant, nästa gång jag läser om Narniaböckerna kommer jag att läsa dem med helt andra ögon.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på januari 15, 2014 i Böcker, Litteraturvetenskap

 

Etiketter: , , , , , , , , , ,

Aldous Huxley & C.S. Lewis 50 år!

Idag, den tjugoandra november är det exakt femtio år sedan två mycket viktiga och intressanta författare sorgligt nog dog.

Aldous Huxley blev 69 år gammal och var kanske mest känd för sina dystopiska berättelser.

C.S. Lewis blev 64 år gammal och är väl knappast obekant som skaparen av Narnia-böckerna, men hans författarskap var bra mycket större än så.

Huxley var systerson till författaren Mary Augusta Ward, samt vän med Virginia Woolfs syster Vanessa Bell, och bara det gör mig ju positivt inställd till honom. Dagen till ära har jag läst dystopin Brave New World, och jag älskade den.

Brave New World skildrar en skrämmande framtidsvärld där barn inte längre föds utan skapas i labb där deras klass bestäms redan vid fertilisering av äggen; Alpha, Beta, Gamma, Delta och Epsilon. Redan som foster ges de olika behandling, t.ex. ges de lägre klasserna mindre syre för att de ska bli efterblivna. Indoktrineringen fortsätter upp till vuxen ålder, medan de sover får de meddelanden upplästa för sig, allt för att de ska finna sig i sin klass och viktigast av allt – konsumera. Gud är nämligen ersatt av Henry Ford, och konsumtion är centralt. Sysslor som inte leder till konsumption tränas människor att sluta med, som läsning till exempel. Människor ska vara som barn, ganska hedonistiska, alltid umgås med andra människor, aldrig ensamma. Kärlek finns inte, tvärtom ska man alltid dela sina kroppar med andra, till sådan grad att den som håller sig till enbart en älskare tittas snett på.

Jag anser att boken fungerar ganska bra som en kommentar om civilisation, konformitet och faran med vetenskap utan gränser.

Ganska intressanta karaktärer, en del filosofi och intressant stil gör boken ett bra exempel på hur en bra bok ska vara; Tankeväckande, överraskande och ett rent nöje att ta sig genom. Och bara tvåhundra sidor.

Någon gång, kanske snart, ska jag läsa C.S: Lewis Science Fiction böcker, eftersom bra SciFi ofta är dystopier. Men jag har inte det ännu. Jag har läst Narniaböckerna däremot. Förra sommaren använde jag Hästen och Hans Pojke till en examinationsuppgift -> läs den gärna. Hästen och Hans Pojke är min favorit i serien, förresten. Just nu läser jag Michael Wards ”Planet Narnia”, en litteraturvetenskaplig text som föreslår hur de sju böckerna ska tolkas, mer om det när jag läst klart.

Betyg:

Brave New World: 9/10 (Den tappar ett poäng på att den visar en framtid där utvecklingen gått framåt fem, sex hundra år, men relationer mellan män och kvinnor inte förändrats lika mycket)

Min Morbror Trollkarlen: 6/10

Häxan och Lejonet: 7/10

Hästen och Hans Pojke 8/10

Caspian, Prins av Narnia 7/10

Kung Caspian och Skeppet Gryningen 6/10

Silvertronen 7/10

Den sista sriden 6/10

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på november 22, 2013 i Böcker

 

Etiketter: , , , , , , , , , , ,

Vittne

Min lillasyster kan vara vittne på att jag igår sa att Alice Munro nog får nobelpriset i Litteratur.

Jag är besviken. Inte för att hon inte är värdig, tvärtom. Det är inte det det handlar om. Men hon är en kanadensisk kvinnlig författare.

Så då kommer det dröja länge innan en annan kanadensisk kvinnlig författare kan få priset, så Margaret Atwood kanske hinner dö innan det händer igen.

Så nu får jag väl hoppas på Abraham Yehoshua för nästa år?

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på oktober 10, 2013 i Böcker

 

Etiketter: , , ,

40 år utan John Ronald

Idag, den andra september 2013, är det 40 år sedan den store JRR Tolkien dog, 81 år gammal. Fantasyns fader som han ju kallades (det år ju att diskuteras), är han därför värd att läsas just i år. Jag har tidigare läst Bilbo, ringen-trilogin och ganska stora delar av Sagor från Midgård och Ringens Värld, och nu var det alltså dags för Silmarillion, som publicerades efter Tolkiens död.

Silmarillon skildrar en mängd kortare berättelser som tillsammans bildar Midgårds skapelseberättelse och den första tiden, och reder ut varför bara alver är odödliga och kan resa till Valinor. Den ger också en släkthistoria till Elrond, Galadriel och Aragaron (vilket ju är vad jag tyckte var intressant). Och just det, vi får höra berättas om silmarillerna, som alla vill äga för de är så vackra. Utom Beren, som hellre gifter sig med Luthien.

Historierna är ju inte dåliga eller så, men (jag hoppas iaf att det är så här) Roland Alderberths översättning gör den till hemsk att läsa. Men men men men men men men hur många meningar som helst som börjar med ett men. Det störde mig så mycket att läsningen blev jobbig, mycket jobbig, och jag kunde inte njuta av mytologin alls lika mycket som jag borde ha gjort.

Och de alltid lika frånvaranda godkända kvinnoporträtten. Kvinnor ska göra minst ett av följande för att vara värd ett omnämnande; Älskas, äktas, föda barn, eller dö. Bra av att veta liksom.

Betyg: 6/10. Tolkien i all ära, men översättningen suger tjurballe.

Men så är iaf ännu en titel avbockad från min Boktolva

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på september 2, 2013 i Böcker

 

Etiketter: , ,