RSS

Kategoriarkiv: Litteraturvetenskap

Kvällsläsning

Just nu läser jag facklitteratur till kvällsläsning.

Inte för att jag vill, snarare tvärtom, utan för att jag liksom inte har så mycket annat val liksom. Det blir lite så när man ligger efter i uppsatsskrivandet och december kommer närmare och närmare som en stor mörk klump på horisonten.

Inte för att jag hade fått välja min läsning om jag fick läsa skönlitteratur istället. Nejdå, jag har allt lite skönlitterär läsning till min uppsats att göra också.

Men jag läser i alla fall Från Fabler till Manga för min handledare sa att det var viktigt att fundera över bokens genre, vilket jag inte säger var en dum idé, bara att jag önskar att det hade varit en lättare och kortare bok att ta mig igenom.

Vad jag egentligen vill läsa är ju årets Nobelpristagare eller nåt.

Annonser
 
1 kommentar

Publicerat av på november 22, 2014 i Böcker, Litteraturvetenskap

 

Etiketter: , ,

Men vad skriver du om då?

En vanlig fråga man får när man stolt annonserar för världen att man spenderar en helt termin med att skriva sin magisteruppsats i Litteraturvetenskap är ”men vad skriver du om då?”. Detta är efter frågorna om vad i hela tiden Litteraturvetenskap är för något, och vad man ska ha det till, och varför tar du ingen lärarexamen istället, och blir du bibliotekarie när du är klar, och vad betyder magisterexamen?

De övriga frågorna pissar jag oftast på i ren frustration över att folk inte kan googla, och på att folk inte fattar att det är faktiskt är ganska sårande att ens insinuera att över 200 högskolepoäng inte skulle ha någon, ja, poäng.

Men, jag borde ju kunna svara på frågan om vad min magisteruppsats handlar om, särskilt eftersom den borde vara halvklar vid det här laget (haha liksom, jag skrev just sida 20, och den ska vara 75 sidor lång. Och det är inte så att jag har tjugo helt färdiga vackra välskrivna blad med text som aldrig behöver ändras igen). Jag lovar dock inte att denna förklaring kommer att hjälpa någon som inte läst i alla fall lite litteraturvetenskap, men men.

Lemony Snicket skrev den tretton böcker långa bokserien A Series of Unfortunate Events. Typ. Eller nej, det gjorde han inte alls. Daniel Handler skrev dessa böcker, och hittade på namnet Snicket som pseudonym. Min uppsats frågar sig vilka omständigheter som gäller vid pseudonymer, undrar varför det var nödvändigt, osv, och svaret på detta är något som vi kallar ett performativt perspektiv. Om man tittar på denna situation genom ett performativt perspektiv ser vi att Handler gör Snicket till författare för att skapa ett spel med själva författarrollen. Snicket har en egen websida, han kommer på boksigneringar etc, och skulle på många sätt och vis kunna säga låtsas vara en riktig person.

Min uppsats frågar om detta betyder att vi kan behandla honom som en riktig person då, i alla fall när vi läser texten och därför förväntas acceptera att det som står på framsidan, baksidan och försättsbladet (kollektivt, tillsammans med lite annat också känt som paratexterna) är sant. Och gör vi det, då innehåller böckerna ett visst självbiografiskt material, vilket inte helt oväntat leder till en diskussion om autenticitet och verklighetskontrakt mellan läsare och skribent.

Lemony Snicket är också berättare, inte bara författare, och hans berättelse måste ibland avbrytas för riktigt viktiga saker såsom att förklara ett krångligt ord, men också för att berätta något om sig själv. Och dessa berättelser om honom själv avslöjar pusselbit efter pusselbit, att Lemony Snicket har en riktig koppling till böckernas huvudpersoner, syskonen Baudelaire (ja, förresten det finns en film med Jim Carrey som är baserad på de tre första böckerna), vilket gör att gränsen mellan vad man skulle kunna tro vore ren fiktion av Snicket påstås vara fakta.

Vidare gör alla Snickets avbrott, alla gånger berättaren kommer fram och blir synlig att läsarens uppmärksamhet dras till själva mediet. Vi påminns hela tiden om att det är en bok vi läser. Och detta studeras under språklig performativitet, typ.

Och sen krävs en himla lång slutdiskussion för att knyta ihop detta och nå en slutsats.

Det ska väl bli kul att få höra denna slutsats också. Det tycker jag också. Jag kan knappt vänta tills jag fått reda på hur den lyder.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på november 19, 2014 i Litteraturvetenskap

 

Etiketter: , , ,

Två sidor om dagen

Min magisteruppsats i Litteraturvetenskap ska vara 75 sidor lång. Jag har 18. Så nu blir det hädanefter två sidor om dagen som mitt dokument ska växa med för att jag ska bli färdig i tid.

Och ja, det betyder två sidor VARJE dag. Helger – vad är det liksom?

I övrigt går arbetet framåt och jag börjar känna mig väldigt engagerad och tack och lov upptäckte jag igår att allting faktiskt fungerar, allting går ihop.

Mitt nästa steg är nu att snabbläsa Från Fabler till Manga för att få en bakgrund till genren barn och ungdomsbok, as per min handledares request.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på november 18, 2014 i Böcker, Litteraturvetenskap

 

Etiketter: , ,

Nytt hemma

Idag fyller min kära lillasyster 20 år, så dagen till ära var vi på Ikea, systemet och lunch på Max. På Ikea är de inte så bra på matte just nu, och de tror att 63% avdraget pris på en soffklädsel som kostar över tusen kronor är 129:-, så jag kom hem med ny soffa (typ). Lila:

DSC_0009

Sen var jag tvungen att göra om i bokhyllan. Av två orsaker. Först och främst var där fullt, och jag köpte en halv hylla med böcker på bokrean, så de behövde plats. Därför gjorde jag dubbla rader på två hyllor och gömde böcker jag nog inte planerar läsa inom närmaste året, men ändå inte vill packa ner. Så då fick jag plats för den andra orsaken. En jag-har-tagit-examen-och-måste-skryta-eftersom-jag-är-först-i-familjen-med-en-kandidatexamen-hylla, med kunskapens äpple i mitten, som jag fick från KAU på examenshögtiden i lördags. Och så lite böcker som jag känner är särskilt viktiga som här får en liten spotlight.

DSC_0011

Och här är bevis på mitt bevis.

DSC_0012

Magisterexamen i Litteraturvetenskap nästa!

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på mars 17, 2014 i Böcker, Dag för dag, Litteraturvetenskap

 

Etiketter: ,

En veckas plugg

image

Jag betalar för min lathet med följande berg av plugg, som ska vara klart innan jag släcker lampan och somnar tisdag vecka 10, dvs om tio dagar. Jag vet inte om det är en fördel eller nackdel att det är mycket spridda uppgifter…

Men medan jag ignorerat skolan och istället intresserat mig för Poirot och zeldawalkthroughs på Youtube och promenader och eventuell ny lägenhet, så har jag i alla fall skurat lägenheten och bakat matbröd och tvättat.

Vad tänker lille Pontus tro när hans moster måste plugga under stora delar av hans besök på sportlovet? Och hur ska jag hinna läsa bokreaböcker? Och spela mitt nya simsspel som kommer i brevlådan på tisdag? Jag får nog anamma ett rigoröst belöningssystem om det ska bli något gjort. Hundra sidor Erich Auerbach, en timma sims 3? Två timmar posthumanism med Cary Wolfe, en halvtimma Amos Oz?

Nåja, det ska väl gå det här med.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på februari 22, 2014 i Böcker, Dag för dag, Litteraturvetenskap, Plugg, Spel

 

Etiketter: , , , ,

A Game of Thrones

Jag har nu läst A Game of Thrones, första delen i serien A Song of Ice and Fire. Notera att boken heter Game of Thrones. ”A”. Utan A då talar vi om TV-serien, men det här ska inte handla om TV-serien, utan om boken.

Normalt gillar jag inte att börja läsa serier som inte är färdiga, det tar mig tillbaka till tonåren då en stor del av internetsurfandet bestod av febrilt sökande efter nyheter och rykten om nästa Harry Potter-bok. Denna serie skrivs dessutom extremt långsamt, med sista boken planerad till 2018, enligt vad Goodreads rapporterar, men vem vet liksom?

Eftersom en riktigt djuplodande analys av boken skulle kräva just en läsning av hela serien, och jag tänkte låta det gå minst en månad innan jag tar mig an nästa bok i serien, tänker jag här nöja mig med att lista tre saker jag gillade, och tre saker jag inte gillade, så får vi se hur domen faller när jag blir färdig.

3 saker jag gillade med A Game of Thrones:

1. Fokalisationen. Varje kapitel får tilldelat en karaktär varigenom vi får ta del av handlingen. Resultatet blir att läsaren hålls ovetande om en hel del detaljer, precis som karaktärerna blir. Dessutom leds vi att sympatisera med karaktärer ifrån motsatta sidor av samma konflikt, såsom Catelyn Stark och Tyrion Lannister samtidigt.

2. Vargarna. Hur översätts direwolf till svensk? Hursomhelst, jag gillar hur de så att säga är med och representerar Starkfamiljens öde. Som Sansa varg, Lady. Sansa blir ställd en fråga, i egenskap av vittne till bråket mellan Arya och prins Joffrey, och när hon inte ställer sig på sin systers sida, blir hon så att säga straffad genom att Lady dödas. Hennes varg dödas, alltså det som gjorde henne till en Stark försvinner, vilket mycket lättare gör henne till måltavla och offer för prinsen och drottningen.

3. Avsaknaden av distinkt polarisering av onda och goda karaktärer (John Ronald, I’m looking at You!)

3 saker jag inte gillade med A Game of Thrones

1. Representationen av kvinnnor. Återigen, samma gamla. Det känns som om alla kvinnor bara går omkring och är medvetna om sin sexualitet hela tiden, som om deras existens surprise surprise bestämdes genom deras reproduktionssystem. Arya får väl vara undantaget då, men min åsikt om pojkflickor som komplement till fånerier, den utvecklar jag nog ännu mer till nästa bok.

2. Representationen av andra folkslag. Att Westeros är någorlunda inspirerad av Britland är väl ingen överraskning? Så vad blir då det parfymdoftande Österlandet? Barbarer såklart. Edward Said* vänder sig i sin grav – Är han död förresten?

3. The Night Watch’s storyline. Jag vet att den är viktig, och blir ännu viktigare längre fram antar jag, men varje gång jag vände blad och såg att det var Jon Snows tur i nästa kapitel ville jag nästan hoppa över det och komma tillbaka till den ”riktiga” handlingen. Kanske var det för många plotlines att involvera sig i rent emotionellt.

Slutsats: Så här i början av serien är jag lite försiktigt och sätter 6p av 10. Vissa saker kan få upprättelse i följande böcker, andra kan förvärras. A Clash of Kings väntar, men nog inte förrän i Mars

 

* Edward Said; känd inom Postkolonialism. Skrev ”Orientalism”, ett riktigt himla skitviktigt verk.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på februari 14, 2014 i Böcker, Litteraturvetenskap

 

Etiketter: , , ,

Gilgamesheposet

Världens äldsta kända nedskrivna skönlitterära verk – Gilgamesheposet – stod med på min litteraturlista för en av vårens kurser. Jag tänkte att den måste vara extremt tråkig och trögläst, så jag började så fort jag fick tag i den.

Men den var inte tråkig och trögläst. Den var ganska snabbläst. Intressant kan jag ju knappast påstå att den var, förutom som just i egenskap av en mycket gammal och välkänd historia.

Gilgamesh har gudablod i sina ådror och är kung, men en inte så värst bra sådan. Han behöver tas ner på jorden lite grand, så folket ber till gudarna om hjälp. Hjälpen kommer i form av Enkidu, som Gilgamesh inser är hans like, vilket han behöver – en vän. Enkidu och Gilgamesh går på äventyr tillsammans, men efter att ha gjort lite för mycket för att göra gudarna arga, bestämmer de senare sig för att döda en av dem, och landar till slut på att det är Enkidu som ska dö. Gilgamesh inser att han också är dödlig, och tyngd av sorg ger han sig ut på en resa för att hitta odödlighet. Han lyckas inte.

Inte något jag skulle rekommendera för vem som helst, men läsvärt för den som gillar gamla texter där hela rader ibland upprepas, och andra helt utelämnats, eftersom de inte hittats.

 

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på januari 18, 2014 i Böcker, Litteraturvetenskap

 

Etiketter: