RSS

Inga ögon väntar mig Analys

INGA ÖGON VÄNTAR MIG AV LARS AHLIN

Inga ögon väntar mig, en novell av Lars Ahlin, handlar om Gustav Andersson, som sitter i sitt hem och läser sin tidning och tänker på att hur han blivit osynlig för sin familj. Han refererar hela tiden till att ingen såg honom i ögonen även ”innan det där hände som hade hänt”, och berättar sedan i analeps om hur han till slut en kväll fick nog och sprang hemifrån för att få uppmärksamhet och bli sedd, men hur detta trots allt inte förändrade någonting överhuvudtaget.

Gustav är den homodiegetiska berättaren i första person genom vilken vi får se resten av hans familj, dvs hans fru och hans ganska vuxna barn som fortfarande bor hemma. Berättandet är mycket repetitivt. Han fokuserar exempelvis hela tiden på ögonkontakt.

”Bussigt morsan, säger Birger och ser in i hennes ögon och skrattar”, och

”I kyrkan ja! säger min gumma och fnyser och ser in i sin dotters ögon”,

och som kontrast nämns gång på gång att ingen ser in i Gustavs ögon. Ögonkontakten blir till ett sorts ledmotiv novellen igenom.

Även scener upprepas. Gustav med sin tidning och resten av familjen som ska ut på sina nöjen, det beskrivs på nästan samma sätt, både den kväll han sprang ut i skogen, och den kväll som representerar nuet i novellen, då han berättar sin historia, i en cirkelkomposition. Detta gör att man på flera nivåer förstår att allt är som förut, och inte bara genom att Gustav talar om det för läsaren.

Karaktärsgestaltningen är sparsam och indirekt. Det lilla man får veta om de olika karaktärerna ges genom deras konversationer i hemmet. Vi får exempelvis veta att en av sönerna, Birger, har ett ganska häftigt humör, men karaktärerna kommenteras inte, och döms därmed inte heller, förutom Gustavs klander att de aldrig ser eller talar med honom.

Gustav själv blir karakteriserad genom sina egna tankar om sig själv, och slutligen genom hans frus utbrott när ambulansen ska komma för att hämta honom. På detta vis ges förståelse för Gustavs frus karaktär, och om deras äktenskap. Men det blir ju därför inte en särskilt objektiv gestaltning, och man leds att själv bedöma ifall Gustav verkligen är ignorerad, eller om han bara uppfattar sig så.

Från början verkar intrigens konflikt att handla om människa mot sig själv, alltså Gustavs oförmåga att helt enkelt öppna munnen och säga ifrån, vilket Gustav också själv refererar till.

”Men jag säger aldrig det där. Min tunga är för tjock och stel. Jag vet inte vad det är för fel på min tunga, men jag får den aldrig att säga vad jag vill ha sagt. Det var fel på min tunga redan innan det där hände som har hänt. Jag kände under flera år att min tunga blev tjockare och stelare. Jag har burit på oerhört mycket som jag velat säga, men det är bara ord so, inte är viktiga som min tunga släpper fram”

Det finns också en konflikt mellan Gustav och familjen som slutat se honom. Men genom hans frus arga utbrott ges dessa konflikter mer djup, och förståelse. Det framkommer att det inte bara är i hans egen huvud som han blir ignorerad, utan att den dåvarande situationen påverkar även henne, och att hon också funderat på det, och blivit arg över det. Konflikterna blir befästa i någon annans verklighet också, och därmed bekräftade.

Bland novellens motiv finns viljan att testa de sinas kärlek, och besvikelsen när de inte lever upp till förväntningarna. Novellen har flera teman. Det första, som titeln och ledmotivet syftar till, är ensamhet och isolation. Gustav får ett mentalt sammanbrott av att vara ensam bland människor, människor som han tycker sig ha gjort så mycket för. Han har blivit helt osynlig, som en installation, en möbel helt enkelt. ”Inte behöver en byrå ljus fast det ligger en tidning på den…”.

Ett annat motiv är självupptagenhet. Flera av Gustavs barn kommer med krav mot varandra, de skriker och är otrevliga, och tänker bara på sig själva. Förutom då de har något att tjäna på att vara trevliga mot varandra. Sonen Harald kommer hem från jobbet och skriker ”Ni har väl för helvete inte glömt att pressa min bruna kostym!”, istället för att fråga, och blir vänlig bara mot den syster som gjort det åt honom och lovar att ta med en burk ananas från jobbet åt henne. Det är heller ingen som upptäcker att Gustav har försvunnit när han rymmer. Man kan tolka Gustav som något självupptagen också, genom att han hela tiden vill att andra ska tillfredsställa hans behov på kontakt, men han tar aldrig något riktigt initiativ till kontakt själv. Hans metod är att rymma och sen komma tillbaka skrikande.

Novellen har existentialistiska tankegångar i och med att Gustav funderar på om hans ens finns. Slutar man existera om ingen ser eller pratar med en?Man skulle kunna fundera över om Tove Jansson läst denna novell när hon skrev Det Osynliga Barnet 1962. Men det handlar också om ålderdomen, att handskas med att bli gammal och överflödig, och inte vara till nytta för familj och samhälle.

Man kan räkna novellen till proletärlitteraturen, eller arbetarlitteraturen, varigenom den kan ses som en kommentar om vad som händer mannen som levt för familj och samhälle, när han blivit gammal och inte orkar något mer.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: