RSS

Oryx & Crake analys

En analys av Oryx & Crake, ur ett ekokritiskt, feministiskt och
marxistiskt perspektiv


Oryx & Crake gestaltar flera olika sätt att se på naturen, och låter dessa synsätt spela mot varandra. Först presenteras en värld med ett antropocentriskt perspektiv på naturen. Naturen har, genom, bl.a. genmodifiering, blivit människans leksak, och dess råmaterial till att förbättra människans tillvaro, allt är tillåtet eftersom verktygen nu finns tillgängliga.

Det börjar med genmodifierade grisar, nassonger, som man kan odla mänskliga organ inuti, och sedan skörda utan att döda djuren. Utnyttjandet av naturen sker här för människans bästa, och blir därför allmänt accepterat. Men allt eftersom ges flera sådana exempel på genmodifiering, mer och mer extrema, som trots att samhället och huvudpersonen själv har invändningar när de först får höra om det, blir senare till en vana och de allt mer bisarra och etiskt diskutabla produkterna accepteras och blir till normala företeelser. Som t.ex. ChickieNobs, kycklingdelar som växer utan en levande kyckling, som Jimmy inte kan tänka sig äta när han först får se dem, men senare i romanen äter likväl.

Men, eftersom Oryx & Crake är en dystopi som till stor del handlar om
just resultatet av genmodifiering utan ansvar, kan man förstå att denna natursyn inte är Atwoods, utan den syn hon varnar för. Hon låter Jimmy ställa frågan, ”Hur mycket är för mycket, hur långt är för långt?” (Margaret Atwood, Oryx & Crake, Stockholm: Prisma, 2003, s. 213)

Enligt Crake kan man inte gå för långt. Processen är inte det viktiga. När något väl har skapats, så är det inte relevant hur det kom till eller om det är rätt. Crake stöter ifrån sig en metafysisk syn på naturen, genom att säga att han inte tror på naturen, i alla fall inte naturen med stort N, en vink åt Jahn Hochmans åtskillnad av naturen som alla ”enskilda naturliga element”, och Naturen, som en helhet där även en andlig dimension får plats. Det är genom att inte tro att naturlighet har något att göra med hur något kom till på jorden, som Crake rättfärdigar skapandet av crakerianerna.

Genom crakerianerna kan man utläsa en neoplatonsk syn på natur. Människan, den nya människan, är en del av naturen, som passar in i sin omgivning, utan att skada den. I den neoplatonska natursynen skiljs inte natur från kultur. För Crake är kultur något skadligt som hans skapelser ska skyddas mot. Så länge de inte utsätts för kulturintryck är de oskyldiga, och kommer inte göra samma misstag som människorna. Men detta till trots lyckas crakerianerna fantisera ihop utvecklingar på det lilla de vet om Oryx och Crake, och som de fått höra av Snömannen/Jimmy, och när de vill att Snömannen ska komma tillbaka till dem lyckas de skapa en avbild av honom, något de inte fått lära sig någonstans.

Kultur blir alltså något naturligt i denna syn, inte identifierbart genom gener och hjärnvågor, och därför inte heller raderbart genom genmodifiering, som t.ex. skägg. I ett mycket vanligt drag, blir Crake en skapelsegud som styr över destruktiva krafter, som åska och blixt, han är crakerianernas skapare, medan Oryx representerar djur och natur. Crakerianerna vet därför att de är speciella, och inte djur som alla andra varelser. Denna uppdelning av manlig respektive kvinnlig tillhörighet till naturen hör hemma i en västerländsk tradition, men i skillnad till den ges inte samma värderande ton, där mannen står över kvinnan, eftersom människan står över naturen, vilket leder denna analys till ett feministiskt perspektiv.

Vem sa till Crakerianerna att Oryx är djurens skapare, och att Crake är deras? Jo, det var Snömannen. Någon uppfattning om manligt eller kvinnligt annat än strikt biologiska skillnader, har de inte fått lära sig, förrän Snömannen, ditsänd av Crake, kommer och lär dem. Snömannen är en man, och det är Crake också. Detta kan tolkas som Atwoods egen mening om civilisation och kultur i förhållande till kön. Crakerianerna får lära sig könskonventioner, även om de ännu inte införlivat dem i sina egna liv, och de får lära sig dem av män.

I världen innan katastrofen beskrivs kvinnor ur Jimmys synvinkel nästan genomgående i relation till män och till sex. Kvinnors syfte och roll, oavsett vad de i övrigt arbetar med eller hur Jimmy möter dem, är att vara attraktiva nog att locka till sig en man, och på så vis uppleva någon sorts romantiskt kärleksförhållande. Jimmy blir rent av förvånad när han möter Crakes kvinnliga kollegor, som inte är ett dugg intresserade av sitt utseende, och inte ens blir tacksamma när han stöter på dem.

Det finns här ett idealt beteende för kvinnor, för att de fortfarande ska anses kvinnor. Att bryta mot det blir att kasta av sig sin könstillhörighet helt. Trots detta har kvinnor och män lika rättigheter och villkor i samhället. Atwood gör här alltså en kommentar om hur långt den moderna feminismen har kommit, att det inte räcker med formella rättigheter och lagar, utan att kön är en social och kulturell konstruktion, som är svårare att göra sig av med än t.ex. homofobi.

Margaret Atwood föddes på trettiotalet, och har därför varit med om flera politiska vågor av feminism, och ekologism, vilket påverkat hennes författarskap, och som hon försökt påverka genom sitt författarskap. Hennes The Edible Woman, är en tidig feministisk roman som kom 1969, samma år som Kate Millets Sexual Politics, och hon är mycket engagerad i miljön (Margaret Atwood, Official Website, http://www.margaretatwood.ca/green_protocols.php (läst 2012-01-15))

Man kan dessutom finna spår av marxistisk litteraturteori i Oryx & Crake, i och med att en dystopi oftare än inte fungerar som ett avskräckande exempel i något avseende, och att Oryx & Crake beskriver problemen med teknologiska framsteg, och har en kulturkritisk inställning.

Margaret Atwoods egen medelklassbakgrund (Mark Flanagan, About.com Contemporary Literature
http://contemporarylit.about.com/cs/authors/p/atwood.htm (läst 2012-01-15)) avspeglas inte nämnvärt i romanen, men om man studerar klass-systemet i romanen går ändå att förstå kopplingen mellan boken och hennes uppväxt.

Tolkningsnyckeln ligger i naturvetenskapen. Atwood belyser en pågående tendens till klassindelning baserad på intelligens och kunskap. Margaret Atwood använder sig av verfremdung, en variant av formalistisk främmandegöring, för att belysa ett klassproblem i dagens samhälle. Utopier är överhuvudtaget bra exempel på lyckad främmandegöring.

Det är en klasstillhörighet till stor del på intelligens och användbarhet, där de nyttigaste människorna i samhället är högintellektuella, högutbildade vetenskapsmän, som har högst status i samhället, och som, ju längre fram i romanen man kommer lever mer och mer åtskiljt ifrån resten av mänskligheten, som får bo i s.k. plebsområden. Den enda platsen för humanister är inom reklam.

Denna värderande åtskillnad, mellan inte bara intelligens, utan mellan intresse- eller talangområden, existerar ju redan och kan enklast upptäckas genom ett studium av genomsnittlig ingångslön hos doktorander inom naturvetenskapliga respektive humanistiska ämnen. Genom att beskriva en sådan extrem klasskillnad i en roman, men samtidigt påminna läsaren, om att det är just en roman, leds läsaren till att fundera på liknande klasskillnader, som att ett MVG i idrott eller bild inte har lika status som ett MVG i t.ex. kemi.

Baserad på detta klassamhälle, får huvudpersonen Snömannen/Jimmy göra en klassresa, från att höra till en överklass, eller i alla övre medelklass, eftersom hans far är forskare. Men han är inte tillräckligt duktig i de naturvetenskapliga ämnena för att hålla sig kvar i denna klass, och får läsa på ett universitet med lågt anseende, och blir därefter en del av underklassen. Klass i detta samhälle är föränderligt. Det gäller inte bara att födas i rätt reservat, utan man måste se till att vara tillräckligt intelligent nog för att få stanna kvar också. Det är å andra sidan lättare att göra en klassresa uppåt, än det skulle vara i ett samhälle där klass bara beror på pengar.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: