RSS

True Blood

Det Fria Vampyrsexet – Sexualitet i HBO’s True Blood (Betyg: G+)

1. Inledning

Denna text kommer att behandla hur sexualiteten kommer till uttryck i de tre första säsongerna av HBOs True Blood, skapad av Alan Ball. Jag har följt tv-serien sedan den började visas i svensk TV och har ofta funderat över om den bild av sexualitet som där framställs visar sex som något positivt eller negativt. Förutom sexualitetsperspektivet kommer jag oundvikligen i liten utsträckning in på representationen av kvinnor och den s.k. avvikande sexualiteten.

1.1. Syfte och frågeställning

Syftet med denna studie är att studera representationen av sex och sexualitet i True Blood. Jag kommer främst att söka besvara frågeställningarna på vilka sätt framställs sex i tv-serien, kan dessa skildringar ordnas in i ett mönster, och vad säger detta mönster om tv-seriens explicita och implicita budskap eller ideologi vad gäller sexualitet.

1.2. Material

Studiens fiktion är HBOs tv-serie True Blood, skapad av Alan Ball. Serien är baserad på bokserien The Southern Vampire av Charlaine Harris, men trots att jag har läst flera av de böckerna kommer de inte ägnas någon uppmärksamhet i denna studie. True Blood visar i skrivande stund sin sjätte säsong, men jag har valt att begränsa studien till de tre första, då de i min mening bildar en sorts enhet, innan serien hoppar ett år framåt i handlingen.

Studien är mest inspirerad av Michel Foucaults begrepp disciplinär makt, som jag tidigare var obekant med, men har funnit vara ytterst intressant. Jag har dessutom har mycket nytta av True Blood and Philosophy, av George A. Dunn och Rebecca Housel (red), varav flera essäer finns representerade i studien. Denna bok gav en första titt på hur många olika perspektiv som kan appliceras på serien.

För min egen förståelse har jag använt Populärkultur av Simon Lindgren, som innehåller en genomgång av diskursanalysen. En bok som inte ges mycket utrymme men som hjälpte i den förberedande läsningen till arbetet med studien är Anna Höglunds avhandling Vampyrer. Likaså har jag av utrymmesskäl varit tvungen att begränsa den uppmärksamhet som ägnas åt Pierre Bourdieu, Mike Featherstone, Elisabeth Bronfen och Gilbert/Gubar, som alla i högsta grad var relevanta för ämnet, men som tyvärr bara inkluderats då de verkligen tillförde någonting till resonemanget. Det finns helt klart mer att hämta ut dessa teorier då man diskuterar sexualitet och True Blood.

2. Analys

Denna analys är indelad i tre delar. Den första delen, ”Hungry for something else? I remember you having a sizeable… apetite” (Episod 103: ”Mine”) utgör en presentation av hur sexualitet skildras i True Blood. Den andra delen ”That’s nasty talk and I won’t listen to that” (Episod 101: ”Strange Love”) går vidare och undersöker delvis de attityder mot sex som finns hos särskilda karaktärer i tv-serien, men också vad serien självt illustrerar, och hur detta kan förklaras genom maktteorier av bl.a. Foucault. Den tredje delen, ”My tastes lie elsewhere” (Episod 306: I got the right to sing the blues”) försöker knyta ihop säcken, och fortsätter på Foucaults teori genom att den kort diskuterar hur det avvikande från normen skildras som något underligt och konstigt.

”Hungry for something else? I remember you having a sizeable… apetite.”

En diskursanalys av en text bör inledas med att ställa sig frågan huruvida texten är ideologisk. Vilken är meningen? (Lindegren 2011:120) Undersökningens uppgift blir därför att titta på hur det valda perspektivet, sexualitet, beskrivs i texten, för att sedan göra klarhet i hur det symboliseras (Lindegren 2011:57).

 Efter att se på den första halvan av det allra första avsnittet av True Blood, får man lätt intrycket att serien bara handlar om sex. Alla tänker på sex i det fiktiva samhället Bon Temps. Uttryck för sex finns i nästan varje scen, från paret i bilen i öppningsscenen, till tankarna Sookie hör på Merlotte’s och vidare till Jason och Maudette (Episod 101: Strange Love). Alla tycks vara ute efter nytt spännande sex. Detta nya spännande sex står att finna hos vampyrerna, på mer än ett sätt. Tillsammans med en vampyr kan man ha sitt livs bästa sex, eftersom en vampyr aldrig tappar ståndet, orkar mer, och dessutom bits vilket hjälper orgasmen. För Sookie räcker det med till exempel med vaginalt sex och ett bett från Bill för att njuta, trots att det är hennes första gång (Episod 106: Cold Ground) Men det räcker att dricka en vampyrs blod, så kan man ha en lika intensiv och rent hallucinatorisk upplevelse med en annan människa, vilket Jason och Amy väl illustrerar (Episod 107: Burning House of Love).

På enormt många ställen i TV-seriens första tre säsonger omtalas sex och att äta (eller dricka) i samma andetag, som om de vore samma begär. Ett exempel på detta är när Sookie i första avsnittet drömmer om att ha sex med Bill, men Bill istället biter henne, och kanske det bästa exemplet är att vampyrernas huggtänder kommer fram när de blir sexuellt upphetsade, Bill när han kysser Sookie för första gången (Episod 102: First Taste), Jessica när hon kysser Hoyt (Episod 203: Scratches). Det är penetrering som är målet, och om det gäller med hjälp av tänder eller penis – det gör detsamma (Dunn & Housel 2010:102). Anna Höglund påpekar däremot att man i dagens litteratur, tv och film inte behöver gömma sexscenen, varför bettet snarare är ett komplement till sexet, än en metafor (Höglund 2009:329). Vampyren bits alltså för att hans eller hennes partner ska nå orgasm snabbare och bättre.

Det är därför i min mening tydligt att det för vampyren finns ett starkt samband mellan att äta och att ha sex. Det sexuella begäret efter kroppen beblandas med det fysiska behovet av näring, och blir helt enkelt en och samma längtan till köttet, oavsett hur denna längtan ska tillfredsställas. Bruce A McClelland påpekar att det i nutida vampyrfiktion är vanligt att vampyrens begär till människokroppen kommer till uttryck både genom behovet av näring och instinkten att fortplanta sig, vilket gör vampyrens sexuella upphetsning när den ställs inför en ”måltid” naturlig, och tvärtom (Dunn & Housel 2010:81).

I vårt nutida samhälle har kroppen blivit viktigare och viktigare och vi finner idag en kroppsfixering där det gäller att ha en så snygg och frisk kropp som möjligt (Featherstone 1994:105). Genom att förändra våra kroppar kan vi nå frigörelse och lycka, (Featherstone 1994:106) och kroppen är ett ”instrument för njutning” (Featherstone 1994:112). Vi begränsas inte längre av en religion som dikterar hur våra kroppar ska bete sig, utan, som Mike Featherstone skriver, ”En personlig konsumtionsideologi framställer individerna som fria att göra vad de vill” (Featherstone 1994:111). Att se kroppen som ett medel för att tillfredsställa våra begär är med andra ord något som ligger i tiden, och det är därför socialt accepterat att göra som kroppen ber oss. Oavsett om det gäller ligga med vampyrer, dricka deras blod eller delta i orgier tillsammans med menader. Kanske kan människans sexuella dragning till vampyren i True Blood också förklaras genom en mer och mer otydlig gränsdragning vad gäller kroppen? De döda är inte döda längre, den döda kroppen lever, kan tala, äta (eller dricka), förföra. Ett tabu kring döden och den döda kroppen lyfts, och därför släpps andra tabu kring mat och sex, den levande kroppen. Tiden är därför helt inne för menaden Maryann Forester att dyka upp i Bon Temps och sprida sitt kaos. Det är genom att tilltala köttet som hon får befolkningen att bli som tokig. Droger, alkohol, våld och sex – allt gäller. Mer om Maryann nedan.

Denna otydlighet kring kroppen blir kanske särskilt tydligt vid mötet med den döda kroppen av Sookies farmor Adéle Stackhouse. Elisabeth Bronfen menar att den levande kvinnan är ambivalent i vem hon är, medan den döda kvinnokroppen kan säga sanningen, den slutgiltiga domen. (Bronfen 1996:293) Men den döde dör två gånger, en gång en fysisk död och en gång då sorgearbetet har genomförts och den döde också är andligt död för den sörjande. Vi upplivar alltså den döde genom att sörja den (Bronfen 1996:294). Medan sorgen över Adéle fortfarande är färsk upptar de flesta karaktärers tankar, och hon både lever och är död, söker sig de sig till mat och sex, Sookie som under tårar äter upp sin farmors paj och sedan har sex med Bill för första gången, Bill som biter henne, Tara som har sex med Sam, och Jason som har sex med Randi-Sue. (Episod 106: Cold Ground)

”That’s nasty talk and I won’t listen to that”

Som ovan påpekats talar man om sex hela tiden i True Blood, både genom att karaktärerna diskuterar det, och genom att visa den ena sexscenen efter den andra. Ett antal olika attityder mot sex framträder.

 För Sookie, som i början av tv-serien är oskuld, är sex något som gör henne osäker. Hon lyssnar helst inte när hennes arbetskamrater på Merlotte’s talar om det, i den scen där ovan rubriks citat kommer från (Episod 101: Strange Love). När Bill i samma avsnitt påpekar att vampyrer inte bara dricker blod från halsen, utan att det minsann finns en smaskig artär i skrevet utbrister Sookie att hon minsann är en ”lady” och inte tänker bli tilltalad på det viset. Sookies attityd mot sex är alltså att det inte är något man går omkring och pratar om hursomhelst. Bäst att tystas ner.

 Eddie, vampyren från vilken Lafayette får sitt V, uttrycker en liknande attityd. Hans och Lafayettes överenskommelse är tydlig, Lafayette får blod att sälja, och Eddie får ha sex med Lafayette. Men trots att det är en affärsuppgörelse de har, vill Eddie tro att han förför Lafayette (Episod 108: The Fourth Man in the Fire). Pretensen av att det är kärleksmöte måste finnas där, och jag menar att detta visar Eddies tro på att sex är något som ska ske inom ett förhållande, att det är något reserverat för paret.

 Michel Foucault menar att det inte finns något förtryck från någon högre instans som förbjuder att man talar om sex, utan att vi istället lärt oss ett korrekt sätt att tala om det. Man pratade helt enkelt om könet på ett sätt som innebar att det skulle formuleras, registreras, undersökas och förstås, tills det främmandegjordes och blev något mystiskt. Den disciplinära makten som Foucault kallar det innebär att istället för att någon med höjt pekfinger sagt ajabaja så fort någon nämner sex säger vi till oss själva att det är bäst vi aktar oss för att prata om det (Foucault 2004:56-59).

 Genom en sådan diskurs om sex blir Sookies reaktion förståelig. Könet har misstänkliggjorts för henne. Det måste påverka oss enormt och alltså vara roten till allt ont (Foucault 2004:85). För henne, vars enda upplevelser av sex var hennes gammelfarbror Bartlets ovälkomna smekningar (Episod 107: Burning House of Love), för att inte tala om allt snusk hon tvingas höra som telepat, är sex något hon till och med inte vill låtsas om. Längre fram i serien när hon haft sex med Bill ett par gånger ändrar hon dock attityd en aning.

 Även Eddies attityd kan förstås utifrån Foucault. Sexuellt umgänge måste vara något mer än bara njutning, och då han inte kan använda det för fortplantning tillsammans med Lafayette om han så fortfarande levde, vill han göra det till en intim kärlekshandling, vilket strax leder oss in på analysens tredje del.

 Det är min mening att TV-serien i överlag skildrar sex som något positivt. Det handlar om att strävan efter njutning, och njutning uppnås oftast. Vi får upptäcka sex med vampyrer tillsammans med Sookie, och alla sexuella handlingar mellan vuxna människor och/eller vampyrer accepteras. För vampyren krävs inga etiketter på vilken sexualitet man är, och parförhållandet är passé. Seriens budskap i detta perspektiv blir kanske att nu är den sexuella revolutionen genomförd, och inga förbud ställs längre på våra kroppar. Eller?

”My tastes lie elsewhere”

Så långt har det som tagits upp i analysen till största delen varit det som True Blood uttryckligen beskriver vad gäller sexualiteten, varför det nu är på sin plats att diskutera vad detta symboliserar, och hur detta påverkar tesen att sex är bra, skönt och fritt, som serien i stora drag illustrerar.

 Om vi börjar med en titt på vad som händer med de individer som söker nya njutningar, som exempelvis Jason Stackhouse i första säsongen, framträder ett mönster av bestraffning. När han inte kan få stånd, söker han hjälp hos drogen V, som ger honom underbart sex med Randi-Sue, men de har det utomhus, bland soporna (Episod 105: Sparks Fly Out). Sex är smutsigt. När han och Amy tar V tillsammans för att få en djupare kontakt och bättre sex, blir Amy dödad. Och hon är inte den första kvinna som dör i True Blood pågrund av sina sexuella vanor. Den mänskliga kvinna som råkar ut för minst mängd fysiska skador är Arlene, och hon är så gott som den enda som lever i ett monogamt parförhållande med en mänsklig man.

 Nästa karaktär är Maryann, som jag kort behandlat ovan. Maryann söker att helt frånkasta sig alla regler och hämningar, och leva ut sina impulser. Maryann blir dödad, stångad av en tjur. Om huruvida hornet ska vara en metafor för penis, är inte något som jag av platsbrist tänker diskutera här, men poängen är: Kvinnor som inte följer normen ska dö. Något som också påpekas av Lillian Craton och Kathryn Jonell (Dunn & Housel 2010:114f). Vidare blir de som följer Maryann som besatta av hennes magi, och det är därför de släpper sina hämningar och ägnar sig åt orgier, våld och kannibalism. Det är med andra ord med hjälp av övernaturliga krafter som den ultimata sexuella upplevelsen står att finna. Inte bland andra människor. Bruce McClelland skriver, apropå syndabockar, att de oftast kopplas samman med en äldre mytologi eller med magi, sådant som hör till mer ociviliserade tider. (McClelland 2006:50). Det naturliga, det normala, ställs mot det övernaturliga, det konstiga, och skulden hamnar inte osällan på vampyren eller häxan (McClelland 2006:51). Som Franco Moretti skriver i sin analys av Dracula, så är det vampyren som gör kvinnorna sensuella, det är vampyren som befriar det sexuella begäret. (Moretti 2000:153f) Njutningen står i True Blood att finna utanför den mänskliga världen, vilket kan tolkas på två olika sätt. Antingen är människan så förtryckt att hon behöver hjälp, men med allt sex som pågår även bland människor i True Blood finner jag denna tolkning inte alltför trolig i detta fall. Mer trolig är den andra tolkningen: Sex är konstigt.

 Foucault menar som sagt att vi lärt oss ett rätt sätt att tala om sex. Det skapar förutom idén att sex är något konstigt, en norm där bara en typ av sexuellt umgänge accepteras. Allt annat fördöms. (2004:58) Man har nått detta förtryck av det sexuellt ”avvikande” genom att förpassa det till en medicinsk diskurs. Det ska undersökas, ordnas och botas (2004:65). Till detta andra hör utomäktenskapligt, homosexualitet och rentav sex utan syfte att fortplanta sig, m.m. Och detta kan sammanfatta sanningen om hur sexualitet presenteras i True Blood.

 Vi har kommit långt från att det räcker med en homosexuell karaktär i en TV-serie för att serien ska ha en positiv representation av homo- eller bisexuella. Hur de representeras är minst lika viktigt, om inte viktigare. Om man väljer att titta enbart på vampyrerna framträder ett mycket tydligt mönster. True Blood har ett par kvinnliga vampyrer som till stora drag faller inom termen humanvampyr, och ett något större antal som istället drar mer mot monstervampyren, även om få av dem med lätthet låter sig helt placeras i den kategorin, termerna används till exempel av Anna Höglund (2009:310f). Till humanvampyrerna hör Jessica, Bills ”dotter”, och Isabel från Dallas, medan monstervampyrerna är, Pam, Nan Flanagan, Drottning Sophie-Anne, och Lorena, Bills skapare. På samma vis delar de in sig i två andra kategorier (med undantag av just Lorena), ses enbart i sexuellt eller romantiskt umgänge med en man, eller har setts dricka blod och eller slicka av en annan uppenbart sexuellt upphetsad kvinna. Om man här hämtar inspiration från Gilbert och Gubars bok The Madwoman in the Attic, som skrev om hur änglakvinnan, den goda, omsorgsfulla kvinnan, ofta får en monsterkvinna som motbild i litteraturen (2000:28), blir budskapet ganska tydligt. Även om det i True Blood inte finns någon regelrätt ängel, den som kommer närmast är väl Sookie, ser vi att den goda vampyrkvinnan i stor utsträckning är heterosexuell, medan den ondare vampyrkvinnan är homosexuell eller åtminstone av obestämbar sexualitet (att Nan Flanagan enbart ses tillsammans med en kvinna behöver såklart inte innebära att hon aldrig är med män). För True Blood-vampyrerna håller inte Gilbert/Gubars teori helt, men de påpekar att ängeln och monstret kan rymmas i samma person (2000:29), vilket är vanligare i TV-serien. Till exempel Jessica håller sig för det mesta till en snäll flicka, men visst lurar monstret inom henne (hon dödar exempelvis en man i börjar på tredje säsongen i jakt på blod). Men förenklat blir budskapet bra och goda kvinnor ligger med män medan kvinnor som inte ligger med män är monster.

 Under detta avsnitt har jag gjort ett antal påståenden om hur man kan tolka synen på sex i True Blood, vad de många sexscenerna slutligen symboliserar och bildar för budskap. Från att sex är smutsigt och konstigt, till att kvinnor som inte följer normen dör, goda kvinnor ligger med män och kvinnor som inte gör det är monster, blir detta budskap alltför tydligt. Trots att TV-serien tycks ha för avsikt att skildra sex som något fritt och positivt, slutar det med att de som väljer en annan väg än den sexualitet som normen förespråkar, särskilt kvinnor, framställs i sämre dager än de som håller sig på den väg samhället förespråkar.

 Vad de har för egenskaper i övrigt och vilket fält i det sociala rummet de än må höra till är könstillhörigheten viktig för en agents position. (Bourdieu 1993:252) Könet som sekundäregenskap påverkar även därför agentens habitus. (Bourdieu 1993:298) Men True Blood framställer den fria sexualiteten som bara tillgänglig för de icke-mänskliga kvinnorna och männen. För att kunna diskutera vampyrer, människor och sexualitet måste man alltså först bestämma deras fält baserat på egenskapen om agenten är en människa eller ej. För vampyrkvinnan kan agera på ett sätt i enlighet med sitt habitus, ett sätt som inte ingår i människans. Den disciplinära makten som också lär oss hur vi ska bete oss stoppar människan från att ändra vårt habitus i denna fråga alltför mycket. Och det är slutligen denna disciplinära makt som gör att Alan Ball och hans manusförfattare skildrar sexualitet på det sätt som de gör i True Blood.

3. Sammanfattning

Det var främst tre frågor jag ville besvara i denna studie. Hur framställs sex i True Blood, kan dessa skildringar ordnas in i ett mönster, och vad säger detta mönster om tv-seriens explicita och implicita budskap eller ideologi vad gäller sexualitet.

 Jag menar att sex visas som en förlängning av en kroppsfixering, där sex, mat och andra köttsliga begär blandas med varandra. För vampyren är detta något helt naturligt, men att även människan hänger sig på detta vis hävdar jag kan härledas till att vampyrens plötsliga inträde i samhället leder till att ett eller rentav flera tabun kring kroppen lyfts.

 Sex framställs vis första anblicken som något positivt, och de vars attityder är tveksamma inför fri sexualitet med vemsomhelst kan förstås genom Foucaults begrepp om disciplinär makt. De har helt enkelt lärt sig ett sätt att tala om sex som inte stämmer överens med hur stora delar av världen runtomkring dem talar om det.

 Men riktigt så enkelt är det, för vid en undersökning om vad som händer med de, främst kvinnor som hänger sig åt sina kroppars lustar, fann jag att de oftast straffas eller fördöms som något konstigt, fel och avvikande. Detta kan i högsta grad sägas om de som inte är människor, som vampyrerna eller menaden Maryann. Foucaults disciplinära makt regerar alltså även över skaparna av True Blood, som trots vad jag anser vara deras avsikt att visa sex som något accepterat, inte kan skriva karaktärer eller plotlines som behandlar något annat än det heterosexuella parförhållandet som varken lyckligt eller lyckat.

4. Källförteckning

Otryckta källor

Ball, Alan, True Blood Season 1, HBO, 2009, True Blood Season 2, HBO, 2010, True Blood Season 3, 2011

Tryckta källor

Bourdieu, Pierre, Kultursociologiska texter, Bruno Östlings Bokförlag Symposion: Stehag, 1993, Fjärde upplagan.

Bronfen, Elisabeth, Over her dead body. Death femininity and the aesthetic, Manchester University Press, Manchester, 1996

Dunn, George A & Housel, Rebecca (red), True Blood and Philosophy, John Wiley & Sons, Hoboken, 2010

Featherstone, Mike, Kultur, kropp och konsumtion, Bruno Östlings Bokförlag Symposion: Stehag, 1994

Foucault, Michel, Sexualitetens Historia, Band 1: Viljan att veta, Daidalos, Göteborg, 2004

Gilbert, Sandra M. & Gubar, Susn, The Madwoman in the Attic.The Woman Writer and the Nineteenth-Century Literary Imagination, Yale University Press, New Haven, 2000, andra upplagan

Höglund, Anna, Vampyrer. En kulturkritisk studie av den västerländska vampyrberättelsen från 1700-talet till 2000-talet, Växjö University Press: Växjö, 2009

Lindegren, Simon, Populärkultur, Liber, Malmö, 2011, Andra upplagan

McClelland, Bruce, Slayers and their Vampires, University of Michigan Press, Ann Arbor, 2006

Moretti, Franco, ”Dialectic of Fear”, ur Gelder, Ken, The Horror Reader, s. 148-160, Routledge Ltd, London, 2000

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: