RSS

Etikettarkiv: Boktolva

40 år utan John Ronald

Idag, den andra september 2013, är det 40 år sedan den store JRR Tolkien dog, 81 år gammal. Fantasyns fader som han ju kallades (det år ju att diskuteras), är han därför värd att läsas just i år. Jag har tidigare läst Bilbo, ringen-trilogin och ganska stora delar av Sagor från Midgård och Ringens Värld, och nu var det alltså dags för Silmarillion, som publicerades efter Tolkiens död.

Silmarillon skildrar en mängd kortare berättelser som tillsammans bildar Midgårds skapelseberättelse och den första tiden, och reder ut varför bara alver är odödliga och kan resa till Valinor. Den ger också en släkthistoria till Elrond, Galadriel och Aragaron (vilket ju är vad jag tyckte var intressant). Och just det, vi får höra berättas om silmarillerna, som alla vill äga för de är så vackra. Utom Beren, som hellre gifter sig med Luthien.

Historierna är ju inte dåliga eller så, men (jag hoppas iaf att det är så här) Roland Alderberths översättning gör den till hemsk att läsa. Men men men men men men men hur många meningar som helst som börjar med ett men. Det störde mig så mycket att läsningen blev jobbig, mycket jobbig, och jag kunde inte njuta av mytologin alls lika mycket som jag borde ha gjort.

Och de alltid lika frånvaranda godkända kvinnoporträtten. Kvinnor ska göra minst ett av följande för att vara värd ett omnämnande; Älskas, äktas, föda barn, eller dö. Bra av att veta liksom.

Betyg: 6/10. Tolkien i all ära, men översättningen suger tjurballe.

Men så är iaf ännu en titel avbockad från min Boktolva

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på september 2, 2013 i Böcker

 

Etiketter: , ,

Lördagsläsning – pyttsan!

När det inte är tentatider, då spenderas stor del av mina helger med läsning av sånt jag valt själv, till skillnad mot under veckan då det mest är plugg. Men just nu är det plugg hela tiden, så skönlitterär läsning måste tyvärr begränsas.

Jag håller på med en hel hög böcker som aldrig blir klara. Just nu:

* Dracula, som aldrig tycks ta slut. Jag skulle ha läst den till min sommarkurs, men hann aldrig klart. Men i år SKA det bli av. Den ligger ju till och med på min Boktolva.

* Den befriade bruden, av Abraham Yehoshua. Har hållit på i ett halvår. . Kommit ganska långt i den, och det är väl dit min enorma läslust riktar sig mest.

* Jane Austens juvenalia och oavslutade romaner (i-ett alltså). Nästan klar, och då kan jag säga att jag läst allt hon skrivit.

* Loveless nr 2. En omläsning av den enda mangaserie jag bryr mig om att följa.

* Den oändliga historien, av Michael Ende. Omläsning. Någon gång ska jag uppsatsa om den här. Någon gång…

* Planet Narnia, en litteraturvetenskaplig nok som säkert är jätteintressant om jag bara hade tid att sätta mig in i den.

* The Great Gatsby, som jag har i väskan som bussbok och som står på litt-listan till höstens Engelska II-kurs.

Ganska blandat, med andra ord.

Hm… Om jag pluggar klart Frank Furedi och Mike Featherstone innan midnatt, då har jag kanske ork till i alla fall en halvtimme i sällskap med min kära israel. Israeler? Israelit? Med min kära israeliska författare.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på augusti 10, 2013 i Böcker, Litteraturvetenskap

 

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , ,

The Professor (Boktolva 2013)

Nej, det här är inte ett inlägg om hur det var på skolan idag då de bokat ett rum med 20 platser för 35 elever och fick komma med extra stolar och sen satte vi oss allihop ute i korridoren istället för det blev så dålig luft och så hörde vi inte vad läraren sa, för det orkar jag inte berätta om.

Det här handlar om romanen av Charlotte Brontë, Jag håller ju hennes Jane Eyre väldigt högt, men The Professor skrevs faktiskt först, mn blev inte publicerad förrän långt senare.

Det är lätt att förstå varför. The Professor är skriven så som Charlotte Brontë trodde att de manliga läsarna, utav vilka få böcker fick uppmärksamhet, ville ha litteraturen. Vid denna tidpunkt skrev hon och hennes systrar Anne och Emily med manliga pseudonymer, eller rättare sagt namn som kunde tolkas som både manligt och kvinnligt, och som av allmänheten tolkades som manligt. The Professor är alltså full av realism och ganska tråkig för att vara ärlig.

Handlingen kan enkelt sammanfattas så här: Engelsmannen William Crimsworth, utan pengar eller vänner, far till Bryssel för att undervisa i engelska. Han blir lite kär en gång, och så mycket kär en annan gång, varpå han gifter sig, blir rik och allt slutar lyckligt. Ungefär så.

Hade det inte varit en engelsk artonhundratalsroman så tvivlar jag på att brytt mig om att läsa klart, men jag fastnar lätt i språket. I alla fall då det är på engelska. På många ställen i boken återges nämligen konversationer på franska, och översätts inte. Jag har läst franska. Men det betyder inte att jag hänger med hur lätt som helst.

Något annat som jag har stora problem med är nationalismen. Jag kan nästan gå så långt som att anklaga boken för rasism, men jag vill inte. Sant är att det kryllar av fördomar mot andra länder, som hur Crimsworth tycker att hans manliga elever har samma tröga och dumma ansiktsuttryck som resten av sina landsmän. Och jag försöker ursäkta Charlotte Brontë genom att försöka läsa in ironi eller så, men det går inte. Och jag försöker ursäkta henne genom att titta på andra verk, men jag har ju hittills bara läst Jane Eyre, och visst finns det inslag av samma attityder mot andra nationaliteter, även där, om så i mycket mildare drag.

Romanen är helt enkelt ganska meningslös, men får väl ses som en senare spännandes författares första försök. Jag borde kanske läsa något mer av Charlotte Brontë för att verkligen bestämma mig för om det är Brontë som är bra, eller Jane Eyre, men The Professor får tyvärr bara 3 av 10 poäng. Jag gillar det mesta, men jag gillar beskrivningen av hur Crimsworth blir förälskad och hur hans beslutsprocess påverkas av det.

Betyg: 3 / 10

Jag har nu läst 3 böcker av min Boktolva 2013, och har 9 kvar.

 
2 kommentarer

Publicerat av på januari 29, 2013 i Böcker

 

Etiketter: , , ,

The Strange Case of Dr Jekyll and Mr Hyde (Boktolva 2013)

If he be Mr Hyde, I shall be Mr Seek

The Strange Case of Dr Jekyll and Mr Hyde

av Robert Louis Stevenson

 

Det här är en bok som de flesta tror att de vet vad den handlar om. Men det gör de nog inte. Vid påbörjandet av läsandet sa jag till mig själ att jag skulle försöka bortse från det jag visste, eller trodde att jag visste, som nu så kunde vara fallet, och istället tänka mig att jag aldrig hört talas om romanen förut.

Först och främst är det en kort text, i min version, en Penguin Classics, som visserligen är en storpocket, upptar den bara 70 sidor, så jag antar att kortroman vore en bra beteckning. Om man nu måste genrebestämma (och varför skulle man tvunget göra det?), så skulle jag vilja sortera in den i allegorisk berättelse i gotisk tradition.

Det jag först och främst gillar med denna historia, det är det sätt som intrigen byggs upp, med kanske ett undantag.

Allt börjar med att Mr Utterson, advokat, börjar misstänka att allt inte står rätt till hos sin gode vän Dr Henry Jekyll. Han har ändrat sitt testamente till förmån för sin protegé, vars namn nog alla kan gissa, och just denne tycks stå på så god fot med Dr Jekyll, att han nä som helst på dygnet kan gå in i hans hus och komma ut ett kort ögonblick senare med större summor pengar. Mr Utterson blir övertygad om att Mr Hyde, en liten otrevlig man som skapar olustkänslor hos alla han möter, måste utpressa Dr Jekyll, när han får veta att Hyde har fri lejd att komma och gå som han vill. Men Jekyll säger att allt är i sin ordning, och Mr Utterso blir lugnad, även om Mr Hyde fortsätter ställa till med problem.

En tid därefter uppdagas att Mr Hyde slagit ihjäl en MP (member of parliament), och Utterson får av Dr Jekyll höra att Hyde har gett sig v för att aldrig någonsin komma tillbaka. I tron att allt nu är över, gläds Utterson åt att se Jekyll på gott humör oh involverad i diverse välgörenheter.

Men, så vänder allting. Jekyll låser in sig i sitt laboratorium, och en gemensam vän till honom och Utterson, Dr Lanyon dör, och lämnar en del papper i Uttersons ägo, varav ett brev inte får öppnas förrän Dr Jekyll försvunnit, står det.

Kort därefter tar sig Utterson, tillsammans med Dr Jekylls tjänare, in i dennes laboratorium och finner – inte Dr Jekyll, utan Mr Hyde,iförd för stora kläder, och död, efter vad som verkar vara ett självmord. Men Dr Jekyll ha också skrivit ett brev (det är så vi vet att det är en roman från artonhundratalet vi har att göra med), och allting får så sin logiska (typ…) förklaring.

Det visar sig att Dr Lanyon fått se Mr Hyde dricka en konstig dryck och sedan förvandla sig till Dr Jekyll, Anledningen till att Dr Jekyll skapat sitt (jag skulle vilja säga sin trolldryck, men jag gör inte det) serum är som följer, och det är här berättelsen blir riktigt intressant:

Han vill hyperseparera sin själ, eller sitt väsen, i två olika enheter, för att inom sig bli fri från kval av gott och ont. Han upplever att han är som två personer, och vill därför bli till två, helt enkelt, en god och en ond människa. Hans experiment misslyckas inte helt oväntat, eller lyckas bara delvis kanske vore mer korrekt. Den onda sidan får form, genom Mr Hyde, men den goda sidan lyser med sin frånvaro och Jekyll har inte lyckats att extrahera ondskan från sig själv, han är samma person som förut, utan snarare har den koncentrerats i Mr Hyde.

Mr Hyde kan alltså kunna sägas representera det undermedvetnas längtan att kasta av sig förtryck och repression från samvete, viktorianskt samhälle och civilisationens bojor, och helt utan konsekvenser få agera som man vill. I det faktum att Mr Hyde tycks växa under berättelsens gång kan tolkas att Dr Jekyll vill kunna vara Hyde, vill njuta av den friheten Hyde åtnjuter mer och mer.

Det som få har koll på vad gäller denna roman är det faktum att Dr Jekyll, till slut börjar förvandlas till Mr Hyde, helt utan sitt serum. Han måste dock dricka den för att kunna bli Dr Jekyll igen. Mot slutet förvandöas han varje natt, och har till slut inget serum kvar. Inte heller kan han göra något nytt, och det finns således ingen annan lösning än att dö som Mr Hyde (som annars riskerar fängelse).

Förutom att Mr Hyde ofta beskrivs i termer som väl kan kalla djuriska, har jag efter vissa ansträngningar inte på något vis kunnat koppla texten till ekokritik. Det som skulle vara intressant dock, vore att titta lite närmare på hur Dr Jekyll och Mr Hyde förhåller sig till exempelvis Freud (även om jag knappast är ett fan), samt att se om man skulle fått ett liknande resultat om man gjorde detsamma med exempelvis The Picture of Dorian Gray, av Oscar Wilde.

Jag måste nog säga att jag tyckte om denna roman (även om jag hade önskat ett avslutande kapitel). Om man inte redan vet att Dr Jekyll och Mr Hyde är samma person, eller som jag, försöker glömma, så finns det allt en hel del spänning och nyfikenheten väcks då man undrar hur i hela friden de två hör ihop – särskilt då Mr Hyde hittas död i Jekylls kläder, måste ha förundrat många förstagångsläsare av verket.

Betyg: 7 av 10. För kort, ingen riktig avslutning, och tydligen födde mannen barn själva i denna värld eftersom det knappt finns några kvinnor.

 

… och så är ännu en titel i min Boktolva 2013 läst. 8 kvar (7 och en halv)

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på januari 17, 2013 i Böcker

 

Etiketter: , , , , ,

The Casual Vacancy, J.K. Rowling (Boktolva2013)

Jag har tjuvstartat, jag antar att det betyder att min deadline måste bli i mitten på december 2013, istället för den 31:e. Men men.

Jag har läst The Casual Vacancy, av J.K. Rowling, och hade väl övervägande positiva intryck av den.

Handlingen utspelar sig i en liten fiktiv by vid namn Pagford, och rör sig på en nivå om en politisk fråga. Till Pagford hör ett bostadsområde, som kallas för the Fields, där alla fattiga, kriminella och missbrukare bor. Det är också där metadonkliniken ligger. Byns råd är delat i två falanger, där en vill dra om gränsen så att the Fields, och därmed också ansvaret över det, istället hör till närmaste stad, Yarvil, medan de andra vill ha området kvar, i hopp om att kunna förbättra omständigheterna för människorna där.

Romanen börjar med att den främsta förespråkaren för att behålla the Fields, Barry Fairbrother, plötsligt avlider, och skapar en tom plats i rådet, alltså a casual vacancy. Titeln anspelar, tror jag, också på tomheten Barry efterlämnar sig, bland familj, vänner och samhället. Jag reagerar på namnet. Barry är, trots att han dör alldeles i början, en av de viktigaste karaktärerna i romanen. Han heter Barry. Jag vet att J.K. Rowling varken är dum, döv, eller blind. Hon vet nog vilket namn Barry rimmar på. Barry är den enda karaktär som omnämns i bokens beskrivning, och på baksidestexten. Just sayin’…

Mycket av resten av romanen handlar om det val som ska stå till att utse nästa rådsmedlem, och de konflikter som detta leder till. För det är fullt med konflikter i denna bok. Mellan kvinnor och deras män, föräldrar och deras barn, tonåringar emellan, rika och fattiga, och persongalleriet är enormt, men tyvärr ganska stereotypiskt.

Sen är det där med språket. Det är lite lite lite pretentiöst. Som om Rowling satt sig ner, funderat på hur man skriver för vuxna, gjort en lista, och sen checkat av dem, en efter en. Hon använder parenteser. Flera sidor kan rymmas inom parenteserna innan texten överår till vad den handlade om, och trots att jag inte gillade detta först, blev jag lite småförtjust i dem efter ett tag.

Så trots att jag hade ett par invändningar mot den, gillade jag romanen. Grinade mot slutet då boken avslöjar sitt syfte, och sin poäng. De flesta recensenter har påpekat att det minsann inte är en Harry Potter-bok, och det får man väl hålla med om, men jag försökte att inte ha den förväntningen, utan snarare tvärtom. Det är väl inte ett krav på den stackars kvinnan att hon ska skapa världsomvälvande bestsellers varje gång hon sätter sig ner och skriver. The Casual Vacancy har inte blivit en av mina favoriter, men den är mer än bara medioker, och jag skulle nog tipsa om den till i alla fall några jag vet om.

Betyg: 7 av 10

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på december 26, 2012 i Böcker

 

Etiketter: , , ,

Boktolva 2013

Jag utmanar härmed samtliga att testa en läsutmaning för nästa år.

Välj ut tolv böcker (för småläsaren kanske fem skulle passa). Det måste vara böcker man inte läst tidigare, och för en samlare som jag passar det bra med böcker som finns i bokhyllan, men som inte blivit lästa ännu. De ska läsas innan 31 dec 2013.

Min boktolva ser ut såhär (men utan innebördes ordning):

1. J.K. Rowling – The Casual Vacancy

2. Charlotte Brontë – The Professor

3. Susanna Clarke – Jonathan Strange & Mr Norell (som ska bli TV-serie, det är därför den ska läsas nu)

4. Paul Hoffman – The Left Hand of God

5. R.L. Stevensson – The Strange Case of Dr Jekyll & Mr Hyde

6. Gogol – Dead Souls (varför har jag den på engelska? Den är ju inte engelsk?)

7. Anne Radcliffe – A Sicilian Romance

8. John Ajvide Lindqvist – Pappersväggar

9. J.R.R. Tolkien – Silmarillion

10. Bram Stoker – Dracula

11. Margaret Atwood – The Year of the Flood

12. Hal Duncan – Ink

Har jag nu riktigt riktigt riktigt tur, så dyker minst en av dem upp på mina litteraturlistor till vårens kurser.

 
4 kommentarer

Publicerat av på december 19, 2012 i Böcker

 

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,