RSS

Etikettarkiv: Det våras för rymden

Science Fiction (I)

Att organisera en DVD-hylla

Vad är Science Fiction? Ja det är ju aliens och sånt, så klart, eller hur?

Problemen med att skapa genrer är att det sällan går att skapa en rak gräns, en ren definition och en skarp avgränsning, och det gäller inte minst en så föränderlig genre som Science Fiction.

Star Wars, så klart, hör ju hit. Spaceopera heter det till och med, och till den lilla kategorin hör väl också Krull, en riktig klassiker som är ett måste för alla filmälskare. Riktigt underbara specialeffekter, bra humor, bra skådespel från många som i dagsläget är stora, Liam Neeson, Robbie Coltrane, Alun Armstrong, samt flera ansikten man känner igen från äldre filmer, Lysette Anthony från Ivanhoe, David Battley från Willy Wonka etc.

Alien-filmerna, såklart, War of the Worlds (jag läst boken nyligen, och den var riktigt bra, synd att inte detsamma kan sägas om denna film) med Tom Cruise, som jag sällan gillar och det här är inte ett undantag. E.T, en klassiker, Signs med Mel Gibson, som borde bli en klassiker, och så såklart Arkiv X, varav jag har i min samling de första fem säsongerna och bägge filmerna, men jag gillar bara den ena. Roswell, vänliga aliens, men jag har tjatat så mycket om den nyligen så jag nöjer mig med att säga att den boxen fick en egen särskilt plats i hyllan, vilket blev jättesnyggt. En annan tv-serie är V, och jag försöker få tag på själva serien, eftersom jag bara har miniserien och The Final Battle. Ännu en annan alienbaserad tv-serie är Invasion, som påminner lite om Body Snatchers och liknande filmer. De gjorde tyvärr bara en säsong av den serien, vilket är synd, för den är väldigt välgjord.

The Faculty, med Elijah Wood, Josh Hartnet, Famke Jensen m.fl, ganska B, men det gör den liksom mycket bättre på något sätt. En film som inte blir bättre av att vara ganska B är Lost in Space, och jag tror jag bara tittar på den hör att se Matt LeBlanc, Gary Oldman och Lacey Chabert. Jag gillar verkligen inte William Hurt.

GalaxyQuest däremot är ju enormt kul, Alan Rickman lyser ju i allt han gör, och Sigourney Weaver – jag älskar när skådisar återvänder till den genre där de blev riktigt kända men gör komedi den nya gången. Men den roligaste komedin i denna genren är ju såklart Paul, ett riktigt mästerverk i att få in så många genrereferenser som bara är möjligt, utan att bli en parodi.

Problemen med en sådan här genreindelning blir när vissa filmer tycks passa in i flera genrer, eller samlingar samtidigt.

Det våras för rymden, eller SpaceBalls, skulle jag ju egentligen vilja ha tillsammans med alla andra Mel Brooks, eftersom det oftast är i det sammanhanget jag tittar på den, men om man ska göra en indelning enligt innehåll hör den ju tydligt hemma här.

Annonser
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på februari 25, 2012 i Film

 

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , ,

Det våras för rymden

44. Det våras för rymden

Ingen topplista skulle vara komplett utan en Mel Brooks, och Space Balls är den film som får representera denna typ av humor.  Det är mycket Star Wars-parodi i den här filmen, och lite Star Trek, och lite till, vilket är underbart.

Vi får möta Lone Starr (Bill Pullman) som åker rymden runt i sitt slitna rymdskepp tillsammans med Barf, en Mog (half-man, half dog, spelad av John Candy). De får i uppdrag att rädda prinsessan Vespa (Daphne Zuniga) undan President Skroob (Mel Brooks) från planeten Space Balls’ onda klor.

Skroob har använt all luft på sin planet, och planerar stjäla luften från Prinsessan Vespa’s planet istället. Till sin hjälp har han den onda Dark Helmet (Rick Moranis), som använder the Schwartz, den onda sidan, såklart. Den goda sidan nyttjas av Yoghurt (Brooks igen).

Det här är så kul så man kissar nästan på sig. Skurkarna är roligast så klart. Det finns en underbar scen där de ska stråla President Skroob ner till kontrollrummet, och råkar sätta huvudet bakochfram, strålar honom tillbaka, och istället för att låta dem försöka igen, väljer han att ta dörren. Två meter alltså. Scenen pågår i kanske fem minuter, och det är bara två meter att gå.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på juni 26, 2010 i Film

 

Etiketter: