posykolgoi

Hemligheten bakom att överföra stora mängder text från handskrivna anteckningar till datorn är att aldrig stoppa, aldrig lyfta fingrarna från tangentobrdet för att fundera. Hela tiden ligga lite lite före i tankarna, så man vet precis vilket ord som ska följa det senast inskrivna. Och gärna ska man vara en hel mening i förväg.

Det är ganska enkelt, så fort man blivit van. Läs en mening, och medan fingrarna raskt knappar in rätt ord, läs nästa mening, så att man inte behöver ta en paus vid jobbiga företeelser som punkter och nya rader exempelvis.

Det är även på detta vis man orkar sitta under väldigt lång tid, som t.ex. tre och en halv timma, med endast en clementinpaus däremellan.

Men det kan ju också, utav bara farten bli riktigt fel också, och eftersom man skriver så fort och inte hinner kolla tillbaka att det man skrev faktiskt blev rätt också, så kan det bli riktigt tokigt.

Enligt mina anteckningar intresserade man sig under naturalismen för darwinism, positivism, socialism och posykolgoi. Det går nog jättebra på min tenta om jag svarar det, eller hur?

Just nu är det 63 timmar kvar, och jag läser läser läser läser i alla evinnerlighet. Snart ska jag ta mig en paus och tänka framåt, tills denna delkurs är slut, vilket råkar vara om 68 timmar, då jag inte längre behöver läsa och anteckna 300 sidor litteraturhistoria per vecka, och samtidigt försöka hinna läsa lika många sidor skönlitteratur.

Nej, sen blir det mest skönlitteratur, vilket jag verkligen ser fram emot.

Näst på schemat står nämligen T.S. Eliot’s The Wasteland, Virginia Woolf’s To the Lighthouse, Kafka’s Förvandligen och en Hemingway.

Bara jag tar mig igenom de närmaste 63 timmarna alltså.