Strukturalism

En strukturalist studerar ett litterärt verk som ett exempel på liknande texter och intresserar sig för de strukturer som förenar eller skiljer dem åt, i ett synkront perspektiv. För att förstå en text måste man först identifiera dessa strukturer. En sådan struktur kan t.ex. vara kulturell, och kan identifieras genom att hitta de s.k. underliggande dyaderna, motiven och särskilda händelser, som återkommer i verk författade i samma kulturer.

Roland Barthes beskriver fem koder för att kunna förstå en text. Den proairetiska koden, att förstå handlingen, både det som hänt och en förväntning på vad som kommer hända, den hermeneutiska koden, gåtor och obesvarade frågor i texten, den kulturella koden, den konnotativa koden, karaktärisering osv, dsamt den symboliska koden, att tolka helheten.

Den mest inflytelserika riktningen inom strukturalismen är narratologin, som till viss del bygger på Barthes fem koder. Gérard Genette beskrev tre nivåer i en historia, histoire, grundberättelsen, handlingen, récit, karaktärsbeteenden och stämningen, samt narration, berättarnivåer, genom vilka man kan komma långt i tolkningen av ett litterärt verk.

En annan strukturalist var Mukarovsky som studerade den litterära textens relation till verkligheten, och kallade detta för partikulär eller universell referentialitet där partikulär referentialitet är samma som i allt annat språk, men universell referentialitet är unik för litterär text, och refererar till en hel värld, hel mänsklighet, ett helt samhälle istället för den partikulära som bara refererar till något specifikt.

Att använda strukturalismens verktyg, som t.ex. narratologi, i en analys, är förutom att vara ganska enkelt på de flesta litterära texter i.o.m att man börjar med de mindre beståndsdelarna av ett verk. Genom att studera flera liknande texter kan man urskilja både vad som är specifikt för en genre eller litterär strömning osv., och vad som är unikt för ett särskilt verk inom en sådan genre.