If he be Mr Hyde, I shall be Mr Seek
The Strange Case of Dr Jekyll and Mr Hyde
av Robert Louis Stevenson
Det här är en bok som de flesta tror att de vet vad den handlar om. Men det gör de nog inte. Vid påbörjandet av läsandet sa jag till mig själ att jag skulle försöka bortse från det jag visste, eller trodde att jag visste, som nu så kunde vara fallet, och istället tänka mig att jag aldrig hört talas om romanen förut.
Först och främst är det en kort text, i min version, en Penguin Classics, som visserligen är en storpocket, upptar den bara 70 sidor, så jag antar att kortroman vore en bra beteckning. Om man nu måste genrebestämma (och varför skulle man tvunget göra det?), så skulle jag vilja sortera in den i allegorisk berättelse i gotisk tradition.
Det jag först och främst gillar med denna historia, det är det sätt som intrigen byggs upp, med kanske ett undantag.
Allt börjar med att Mr Utterson, advokat, börjar misstänka att allt inte står rätt till hos sin gode vän Dr Henry Jekyll. Han har ändrat sitt testamente till förmån för sin protegé, vars namn nog alla kan gissa, och just denne tycks stå på så god fot med Dr Jekyll, att han nä som helst på dygnet kan gå in i hans hus och komma ut ett kort ögonblick senare med större summor pengar. Mr Utterson blir övertygad om att Mr Hyde, en liten otrevlig man som skapar olustkänslor hos alla han möter, måste utpressa Dr Jekyll, när han får veta att Hyde har fri lejd att komma och gå som han vill. Men Jekyll säger att allt är i sin ordning, och Mr Utterso blir lugnad, även om Mr Hyde fortsätter ställa till med problem.
En tid därefter uppdagas att Mr Hyde slagit ihjäl en MP (member of parliament), och Utterson får av Dr Jekyll höra att Hyde har gett sig v för att aldrig någonsin komma tillbaka. I tron att allt nu är över, gläds Utterson åt att se Jekyll på gott humör oh involverad i diverse välgörenheter.
Men, så vänder allting. Jekyll låser in sig i sitt laboratorium, och en gemensam vän till honom och Utterson, Dr Lanyon dör, och lämnar en del papper i Uttersons ägo, varav ett brev inte får öppnas förrän Dr Jekyll försvunnit, står det.
Kort därefter tar sig Utterson, tillsammans med Dr Jekylls tjänare, in i dennes laboratorium och finner – inte Dr Jekyll, utan Mr Hyde,iförd för stora kläder, och död, efter vad som verkar vara ett självmord. Men Dr Jekyll ha också skrivit ett brev (det är så vi vet att det är en roman från artonhundratalet vi har att göra med), och allting får så sin logiska (typ…) förklaring.
Det visar sig att Dr Lanyon fått se Mr Hyde dricka en konstig dryck och sedan förvandla sig till Dr Jekyll, Anledningen till att Dr Jekyll skapat sitt (jag skulle vilja säga sin trolldryck, men jag gör inte det) serum är som följer, och det är här berättelsen blir riktigt intressant:
Han vill hyperseparera sin själ, eller sitt väsen, i två olika enheter, för att inom sig bli fri från kval av gott och ont. Han upplever att han är som två personer, och vill därför bli till två, helt enkelt, en god och en ond människa. Hans experiment misslyckas inte helt oväntat, eller lyckas bara delvis kanske vore mer korrekt. Den onda sidan får form, genom Mr Hyde, men den goda sidan lyser med sin frånvaro och Jekyll har inte lyckats att extrahera ondskan från sig själv, han är samma person som förut, utan snarare har den koncentrerats i Mr Hyde.
Mr Hyde kan alltså kunna sägas representera det undermedvetnas längtan att kasta av sig förtryck och repression från samvete, viktorianskt samhälle och civilisationens bojor, och helt utan konsekvenser få agera som man vill. I det faktum att Mr Hyde tycks växa under berättelsens gång kan tolkas att Dr Jekyll vill kunna vara Hyde, vill njuta av den friheten Hyde åtnjuter mer och mer.
Det som få har koll på vad gäller denna roman är det faktum att Dr Jekyll, till slut börjar förvandlas till Mr Hyde, helt utan sitt serum. Han måste dock dricka den för att kunna bli Dr Jekyll igen. Mot slutet förvandöas han varje natt, och har till slut inget serum kvar. Inte heller kan han göra något nytt, och det finns således ingen annan lösning än att dö som Mr Hyde (som annars riskerar fängelse).
Förutom att Mr Hyde ofta beskrivs i termer som väl kan kalla djuriska, har jag efter vissa ansträngningar inte på något vis kunnat koppla texten till ekokritik. Det som skulle vara intressant dock, vore att titta lite närmare på hur Dr Jekyll och Mr Hyde förhåller sig till exempelvis Freud (även om jag knappast är ett fan), samt att se om man skulle fått ett liknande resultat om man gjorde detsamma med exempelvis The Picture of Dorian Gray, av Oscar Wilde.
Jag måste nog säga att jag tyckte om denna roman (även om jag hade önskat ett avslutande kapitel). Om man inte redan vet att Dr Jekyll och Mr Hyde är samma person, eller som jag, försöker glömma, så finns det allt en hel del spänning och nyfikenheten väcks då man undrar hur i hela friden de två hör ihop – särskilt då Mr Hyde hittas död i Jekylls kläder, måste ha förundrat många förstagångsläsare av verket.
Betyg: 7 av 10. För kort, ingen riktig avslutning, och tydligen födde mannen barn själva i denna värld eftersom det knappt finns några kvinnor.
… och så är ännu en titel i min Boktolva 2013 läst. 8 kvar (7 och en halv)
Ia skriver inte 