Jag började läsa den här boken i januari, och visserligen är den över 500 sidor, men så lång tid ska inte ens en tegelsten ta. Det är inte för att den är svårläst, nej tvärtom. När jag väl läste så gick femtio, hundra sidor hur lätt som helst. Men antalet kvällar det senaste halvåret som kunnat ägnas åt precis vad som helst har varit få, och ännu färre då jag haft läslust pga för mycket tid spenderad på pluggläsning. (Note to self: plugga på morgonen, så orkar man läsa på kvällen)
Men nu är den klar. Jag är glad att jag inte gav upp, och ser fram emot att läsa fler av samme författare. Abraham (Avraham?) B. Yehoshua, för den som inte känner till honom, är israelisk jude – är alla israeler judar? Med israelisk jude menar jag i alla fall att han inte bara är av religionen judendom utan även född och bosatt i Israel.
Detsamma är hans huvudperson, Rivlin, som, likt Yehoshua själv, är professor. Rivlin befinner sig på ålderns höst, är (oftast) lyckligt gift med Hagit som är domare och de har två vuxna söner.
Stora delar av romanen kretsar kring Rivlins sökande efter att förstå varför den äldste sonens äktenskap gick i kras. Stolt insåg jag vad som hade hänt efter en tredjedel av boken ungefär, läsaren får inte veta förrän på slutet, och Rivlin själv inte alls.
Men det händer så otroligt mycket annat också. Den skildrar verkligheten av att leva på en plats där så många religioner trängs, men utan att varken demonisera eller försköna den ena eller den andra sidan (en ingående diskursanalys kanske skulle leda till en annan slutsats, men men).
Den politiska konflikten finns där, men tar en perifer roll och underordnas Rivlins försök att förstå arabvärlden (han är professor i Mellanösternstudier), och visar i min mening att även om en bilbomd dödat en av Rivlins kollegor, så kan han umgås med Palestinier. Politiken underordnas människor.
Men vilka fördomar jag har! Jag förväntar mig kvinnoförtryck och hemmafruar, men finner mycket få sådana. Jag kanske borde läsa mer nutida litteratur?
Jag är lite förvirrad angående vem som är en befriade bruden, och jag misstänker att det är minst tre. Rivlins sonhustru som blir befriad genom sanning och förlåtelse, Rivlins elev, som gifter sig i börjar av boken efter att hennes svärföräldrar försäkrats att hon kommer ta sin examen. Att inte bli klar tycks tära på henne och hennes befrielse blir (i min tolkning) genom att uppfylla kraven från familj och samhälle då hon inte känt sig på sin rättmätiga plats ännu. Rivlins ena kollegas fru, som efter dennes (kollegans alltså) död, inte längre till graden av självutplåning sköta om sin sjuklige man.
Och när jag tänker efter finns det nog två eller tre till… det tål att tänkas på. Man kanske kunde säga att romanen berör kvinnors befrielse från krav som inte är helt vettiga. Kanske. D-uppsats på Yehoshua kanske?
Superbra flyt i språk, och endast mina trötta ögon satte stopp för läsningen, och jag rekommenderar romanen varmt.
Betyg: 9/10