RSS

DVD-hyllorna

Jag ska slänga ut fyra av mina åtta Benno-pelare och skaffa mig en annan lösning.

En mer originell lösning.

Jag har en idé men vet inte om den är genomförbar ännu.

Vi får väl se…

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på november 23, 2014 i Film

 

Kvällsläsning

Just nu läser jag facklitteratur till kvällsläsning.

Inte för att jag vill, snarare tvärtom, utan för att jag liksom inte har så mycket annat val liksom. Det blir lite så när man ligger efter i uppsatsskrivandet och december kommer närmare och närmare som en stor mörk klump på horisonten.

Inte för att jag hade fått välja min läsning om jag fick läsa skönlitteratur istället. Nejdå, jag har allt lite skönlitterär läsning till min uppsats att göra också.

Men jag läser i alla fall Från Fabler till Manga för min handledare sa att det var viktigt att fundera över bokens genre, vilket jag inte säger var en dum idé, bara att jag önskar att det hade varit en lättare och kortare bok att ta mig igenom.

Vad jag egentligen vill läsa är ju årets Nobelpristagare eller nåt.

 
1 kommentar

Publicerat av på november 22, 2014 i Böcker, Litteraturvetenskap

 

Etiketter: , ,

Alla män är våldtäktsmän

Kan vi ägna lite uppmärksamhet mot detta påstående?

Just detta påstående är något många (oftast män) använder för att visa att feminister har fel i det mesta, och följs oftast av den uttjatade frasen inteallamän.

Problemet är att det här med att alla män är våldtäktsmän inte egentligen är något feminister har kommit på, inte i grunden.

Som kvinna lär vi oss en hel del saker från samhället, omgivningen, polisen, media, diskurser under rättegång osv. Till exempel lär vi oss att det kan vara farligt att dricka alkohol när vi är ute, för om vi blir för fulla kan någon utnyttja vårt berusade tillstånd och skada oss. Det kan vara farligt att samtidigt ha på sig för kort kjol, för någon kan bli så upphetsad att denne inte kan kontrollera oss. Det kan vara farligt att gå hem ensam sent på kvällen, för vi kan bli överfallna. Det kan vara farligt att flirta för hårt eller öppet, för den vi flirtar med kan missuppfatta våra avsikter. Det kan rentav vara farligt att genomföra någon sorts sexuell handling med någon, eftersom denne då kan få för sig att detta betyder att alla sexuella handlingar är okej. De kan till och med få för sig att ett upprepande av samma sexuella handling alltid kommer vara okej. Det kan vara farligt att vara i tvättstugan själv, för om någon kommer in där kan denne tro att för att vi ler och talar vänligt, så betyder det att det är öppet att lägga in en stöt. Det kan också vara farligt att inte le och tala vänligt, för vi kan frustrera den vi talar med så denne inte kan kontrollera sig längre.

På alla ställen ovan där jag skrivit ”någon”, har jag menat en man förresten.

Om vi som kvinnor INTE undviker alla dessa situationer som jag radat upp ovan och något händer, då talar samhället, media och polis om att vi skulle kunna ha förhindrat detta genom att, ja, vara nyktra och dessutom mer eller mindre blyga oskulder. I rättegången (om vi orkade med anmälan och allt negativt som den för med sig) så skickar rättegången mer eller mindre meddelandet att hur kunde vi inte veta att det här skulle hända? Hur kunde vi inte veta att en man vi pratade med i början av en fest skulle stoppa in oss i en taxi sen när vi blev för fulla för att säga nej och ta med oss hem till sig? Hur kunde vi inte fatta att om man suger av en man så är det klart att han tror att det också var okej att stoppa kuken i andra hål han hittar? Är vi helt tappade bakom flötet?

Vi kan skriva om det här meddelandet. Alla dessa situationer kan vara farliga, och måste undvikas, för gör vi inte det måste vi acceptera att vi löper en risk att bli våldtagna. Alltså; alla män skulle kunna våldta oss. Vi har ingen rätt att räkna med att random killen vi flirtade med på krogen inte ska våldta oss när vi kommer hem till honom för att titta på hans TARDIS i skala 1:1.

Och det är vad ”alla män är våldtäktsmän” betyder. Inte att alla män faktiskt våldtar, utan att kvinnor måste agera som om alla män är våldtäktsmän, för gör vi inte det, så är våldtäkten på ett eller annat sätt vårt eget fel.

Och om man som man undrar vad man kan göra åt det här, eller i alla fall hur man kan göra för att kvinnor inte ska behöva misstänka en för att vilja skada en, då rekommenderar jag texten Shrödinger’s Rapist.

 

Fråga: Har jag stavat våldtäkt rätt? Heter det våldtäckt?

 

 

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på november 21, 2014 i Random thoughts

 

Etiketter: ,

En sak min syster gör som inte jag gör

Hon liksom, vaknar av sitt alarm, som ringer relativt tidigt.

Och så går hon upp och pluggar. Och på kvällen lägger hon sig på en bra tid, och så somnar hon ibland innan tolv.

Till skillnad mot oss som inte kan somna förrän fyra och därför ligger och sover till tolv och därför inte kan somna förrän fem och därför ligger och sover till ett och därför… ja ni fattar.

Men jag antar att det är min systerliga plikt att tycka om henne ändå.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på november 20, 2014 i Dag för dag

 

Etiketter: ,

Men vad skriver du om då?

En vanlig fråga man får när man stolt annonserar för världen att man spenderar en helt termin med att skriva sin magisteruppsats i Litteraturvetenskap är ”men vad skriver du om då?”. Detta är efter frågorna om vad i hela tiden Litteraturvetenskap är för något, och vad man ska ha det till, och varför tar du ingen lärarexamen istället, och blir du bibliotekarie när du är klar, och vad betyder magisterexamen?

De övriga frågorna pissar jag oftast på i ren frustration över att folk inte kan googla, och på att folk inte fattar att det är faktiskt är ganska sårande att ens insinuera att över 200 högskolepoäng inte skulle ha någon, ja, poäng.

Men, jag borde ju kunna svara på frågan om vad min magisteruppsats handlar om, särskilt eftersom den borde vara halvklar vid det här laget (haha liksom, jag skrev just sida 20, och den ska vara 75 sidor lång. Och det är inte så att jag har tjugo helt färdiga vackra välskrivna blad med text som aldrig behöver ändras igen). Jag lovar dock inte att denna förklaring kommer att hjälpa någon som inte läst i alla fall lite litteraturvetenskap, men men.

Lemony Snicket skrev den tretton böcker långa bokserien A Series of Unfortunate Events. Typ. Eller nej, det gjorde han inte alls. Daniel Handler skrev dessa böcker, och hittade på namnet Snicket som pseudonym. Min uppsats frågar sig vilka omständigheter som gäller vid pseudonymer, undrar varför det var nödvändigt, osv, och svaret på detta är något som vi kallar ett performativt perspektiv. Om man tittar på denna situation genom ett performativt perspektiv ser vi att Handler gör Snicket till författare för att skapa ett spel med själva författarrollen. Snicket har en egen websida, han kommer på boksigneringar etc, och skulle på många sätt och vis kunna säga låtsas vara en riktig person.

Min uppsats frågar om detta betyder att vi kan behandla honom som en riktig person då, i alla fall när vi läser texten och därför förväntas acceptera att det som står på framsidan, baksidan och försättsbladet (kollektivt, tillsammans med lite annat också känt som paratexterna) är sant. Och gör vi det, då innehåller böckerna ett visst självbiografiskt material, vilket inte helt oväntat leder till en diskussion om autenticitet och verklighetskontrakt mellan läsare och skribent.

Lemony Snicket är också berättare, inte bara författare, och hans berättelse måste ibland avbrytas för riktigt viktiga saker såsom att förklara ett krångligt ord, men också för att berätta något om sig själv. Och dessa berättelser om honom själv avslöjar pusselbit efter pusselbit, att Lemony Snicket har en riktig koppling till böckernas huvudpersoner, syskonen Baudelaire (ja, förresten det finns en film med Jim Carrey som är baserad på de tre första böckerna), vilket gör att gränsen mellan vad man skulle kunna tro vore ren fiktion av Snicket påstås vara fakta.

Vidare gör alla Snickets avbrott, alla gånger berättaren kommer fram och blir synlig att läsarens uppmärksamhet dras till själva mediet. Vi påminns hela tiden om att det är en bok vi läser. Och detta studeras under språklig performativitet, typ.

Och sen krävs en himla lång slutdiskussion för att knyta ihop detta och nå en slutsats.

Det ska väl bli kul att få höra denna slutsats också. Det tycker jag också. Jag kan knappt vänta tills jag fått reda på hur den lyder.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på november 19, 2014 i Litteraturvetenskap

 

Etiketter: , , ,

Två sidor om dagen

Min magisteruppsats i Litteraturvetenskap ska vara 75 sidor lång. Jag har 18. Så nu blir det hädanefter två sidor om dagen som mitt dokument ska växa med för att jag ska bli färdig i tid.

Och ja, det betyder två sidor VARJE dag. Helger – vad är det liksom?

I övrigt går arbetet framåt och jag börjar känna mig väldigt engagerad och tack och lov upptäckte jag igår att allting faktiskt fungerar, allting går ihop.

Mitt nästa steg är nu att snabbläsa Från Fabler till Manga för att få en bakgrund till genren barn och ungdomsbok, as per min handledares request.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på november 18, 2014 i Böcker, Litteraturvetenskap

 

Etiketter: , ,

I want the candy

Jag vill ha godiset som ligger där borta på skrivbordet.

Jag vill ha godiset

Jag vill jag vill jag vill.

Men jag behöver inte godiset.

Fattar du det hjärna? Fattar ni fettceller? Vi behöver inte godiset. Godiset är inte nödvändigt för att fullgöra denna första etapp av min uppsats som ska vara inlämnad idag.

Jag behöver inte godiset.

Jag får godiset när jag är färdig, men inte ens då behöver jag godiset. Det är ett byte. Gör något otrevligt, få göra något trevligt. Dålig metod kanske, men jag har lyckats sluta med nästan daglig påse cheez-balls, så lämna mig ifred.

Vilja är inte behöva.

Det ska nog gå bra det här.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på november 17, 2014 i Dag för dag

 

Etiketter: ,

 
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.